Älvsborgssjukan hos älg – mycket väsen för ingenting?

I mitten av 1980-talet upptäcktes ett elakartat sjukdomstillstånd hos älg i södra och mellersta Sverige. Fenomenet går under namnet Älvsborgssjukan då flest fynd av sjuka älgar rapporterats från södra Älvsborg i Västergötland. Emil Broman, som presenterar sin avhandling vid Göteborgs universitet den 31 januari, har genom att granska hittills publicerade forskningsrapporter inte kunnat finna något klart svar på vad som ligger bakom alla sjukdomsfall. Men i avhandlingen presenteras resultat som visar att konsekvenserna är mycket mindre påtagliga än vad som tidigare befarats. För södra Älvsborg har både expertis och engagerade jägare använt ord som katastrof och utrotning. De senaste årens älgstudier har resulterat i att man kan avfärda så kraftfulla ord.

Tre saker har tidigare antagits gälla för Älvsborgssjukan men som nu visar sig vara felaktiga.

För det första har södra Älvsborg ansetts som mer drabbat än övriga Sverige eftersom flest fynd av sjuka älgar härrör från denna region. Detta har inte gått att belägga när jämförelser av dödsrisker mellan olika områden i Sverige gjorts.

För det andra har Älvsborgssjukan antagits vara ett problem för främst älgkor med en stor effekt på populationstillväxten som följd. Grunden till antagandet är att flest sjuka älgar varit älgkor. Det övervägande antalet rapporter om sjuka älgkor beror dock inte på att Älvsborgssjukan är kopplat till kön. Istället har det att göra med att det är djur i höga åldrar som löper störst risk att bli sjuka och att tjurar men inte kor skjuts innan de hinner bli så gamla.

För det tredje har dödsrisken antagits vara mycket hög då mörkertalet, de döda djur som undgår upptäckt, i sin tur ansetts vara betydande. Mörkertalet i södra Älvsborg baserat på återrapporterade radiomärkta älgar uppgår emellertid till endast omkring 20 procent.

I södra Älvsborg skattas nu den årliga dödsrisken till följd av sjukdom för en vuxen älg till några få procent före tio års ålder men avsevärt högre om älgen är äldre. I samma område är den årliga risken att dö till följd av jakt i jämförelse fem till tio gånger högre.

Anledningen till de överdrivna uttalandena om Älvsborgssjukans effekter står bland annat att finna i en allmän brist på tillförlitlig information om älgstammens storlek, fördelning och sammansättning i Sverige. Detta i sin tur beror på brister inom Sveriges förvaltning av vilt. Om man i framtiden är intresserad av att snabbt kunna bedöma allvaret i olika larmrapporter beträffande vilt eller att effektivt nå de mål som eftersträvas bör man därför börja med att utreda dagens förvaltningssystem.

—

Emil Broman, Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i tillämpad miljövetenskap vid Göteborgs universitet med avhandlingen ”Environment and moose population dynamics” fredagen den 31 januari 2003 kl. 10.00. Disputationen äger rum i stora föreläsningssalen, Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, Carl Skottsbergs Gata 22 B, Göteborg.

Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/emil_broman.shtml

Emil Broman
Göteborgs universitet
Institutionen för miljövetenskap och kulturvård
Telefon: 031-773 37 73, Mobil 070-622 97 44
E-post: emil.broman@miljo.gu.se

Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se