Fallgropar för biståndsgivare
Bland biståndsgivare talas det numera mycket om vikten av att stödja frivilligorganisationer inom det ”civila samhället” som ett led i arbetet med att skapa en demokratisk utveckling. Tanken är god, men dess genomförande är fullt av fallgropar. Det visar statsvetaren Caroline Boussard från Lunds universitet i en avhandling med Honduras i Latinamerika som exempel.
Tanken med stöd till det civila samhället som ett sätt att främja en demokratisk politisk kultur är att dessa organisationer dels kan utgöra en motvikt till regeringsmakten i mottagarlandet, dels ge sina medlemmar ökad kunskap och en fostran i aktiv demokrati.
Men så bra fungerar det inte alltid i praktiken. Ibland startar regeringen, för att få mer kontroll över biståndet, ett så nära samarbete med frivilligorganisationerna att dessas självständighet begränsas. De stryps så att säga i en alltför välvillig omfamning. Så var fallet i Honduras efter orkanen Mitch, där flera biståndsgivare ville se ett aktivt deltagande från det civila samhället i återuppbyggnadsprocessen.
Andra gånger visar sig frivilligorganisationerna ge föga fostring i demokrati – de kan vara precis lika ledarcentrerade och toppstyrda som landets traditionella politiska organisationer. En tredje fara är att ett alltför ensidigt fokus på det civila samhället ger fel signaler.
– I en ny och svag demokrati kan folk uppfatta detta stöd som att det är organisationerna och inte regeringen som är den legitima politiska kraften i samhället. Det undergräver den valda regeringens ställning, vilket ju inte är biståndsgivarnas avsikt, säger Caroline Boussard.
I de många fattiga stater där demokratin är bräcklig är det viktigt att stöd till det civila samhället kompletteras med stöd till de politiska institutionerna, menar hon. Stöd enbart till frivilligorganisationer kan reserveras för auktoritära regimer, där dessa organisationer oavsett eventuella brister utgör en nödvändig motpol till regimen.
Det är bland annat besvikelsen över tidigare misslyckade biståndsprojekt som fått givarna att nu vilja satsa mer på gräsrotsorganisationer. Men sådana måste få växa fram inifrån i sin egen takt, de kan inte snabbodlas med gödning utifrån. Det är en av lundaforskarens slutsatser, som hon hoppas kunna sprida bland svenska och internationella biståndsgivare.
Avhandlingen heter Crafting democracy – civil society in post-transition Honduras. Disputationen äger rum den 28 mars. Caroline Boussard träffas på tel 046-222 45 55, caroline.boussard@svet.lu.se.
