Språkstörda barn tar gester till hjälp i kommunikationen

Språkstörda barn använder sig ofta mer av gester och annan kroppskommunikation för att bli förstådda. Vilka typer av gester de använder beror på vilken typ av språkstörning de har. Detta framkommer i Ann-Christin Månssons avhandling där hon studerat relationen mellan gester och semantiska processer hos en grupp språkstörda barn kontra en grupp normalspråkiga.

Avhandlingsförfattaren har analyserat barn med två olika typer av språkstörningar och jämfört dem med en kontrollgrupp. En grupp hade främst problem med ljudsystem och grammatik i sitt tal, medan den andra gruppen hade problem med språkförståelse och ordfinnande. Barnen var 4-6 år gamla. De studerades i olika situationer, en testsituation där de skulle benämna bilder och en spontantalssituation.

Ett syfte var att se om olika typer av språkliga problem hade samband med gester och annan kroppskommunikation. Det visade sig att barn som hade problem med ljudsystem och grammatik hade mer kroppskommunikation, framförallt i spontantalssituationen. Detta var en mer krävande situation för dessa barn, eftersom de ofta blev missförstådda. I testsituationen framkom de andra barnens problem med ordfinnande och språkförståelse, vilket resulterade i mer kroppskommunikation.

Alla tre grupperna använde visuell och funktionell likhet när de bytte ut ett ord de inte hade tillgång till. De barn som hade språkförståelseproblem använde mer visuell likhet, de tog framförallt upp formen hos föremålet i sina ordersättningar. De barn som främst hade problem med ljudsystem och grammatik i sitt tal tog upp närhetsrelationer i sina ordersättningar, dvs. sådant som förekommer i samma situation, t.ex. hur något fungerar eller låter.

Ann-Christin Månsson utvecklade en metod för att observera gesternas innehåll. Barnen med språkförståelseproblem tog upp formen i gesten. De visar ibland rätt gest medan de säger fel ord. Men deras gester saknade vissa särdrag, t.ex. att visa föremålets funktion, framför allt när de skulle utgå från en bild. De barn som främst hade problem med ljudsystem och grammatik i sitt tal gav ofta ytterligare information i sina gester, särskilt om föremålets funktion. Båda grupperna av språkstörda barn förlängde sina gester för att antingen få personen de talade med att hjälpa till att säga ordet, eller att upprätthålla den andra personens intresse för att fortsätta kommunikationen. Resultaten visar att gester och talat språk har ett nära förhållande till varandra.

Avhandlingens titel: The relation between gestures and semantic processes: A study of normal language development and specific language impairment in children.
Disputationen äger rum lördagen den 29 mars 2003 kl. 13.00
Opponent: Dr Sotaro Kita
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Ann-Christin Månsson, e-post anki@ ling.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se