Vad gör en sugga till en bra moder?
Suggans modersegenskaper är centrala för att smågrisarna ska överleva sina första veckor. Dödligheten är hög och många smågrisar kläms eller svälter ihjäl. Hittills har man försökt minska problemen genom att förbättra miljön runt suggan, men Anna Valros visar i sin doktorsavhandling att man antagligen kan göra framsteg även genom avel för bättre modersegenskaper.
Den höga smågrisdödligheten (10-20%) är ett stort problem i svinuppfödningen, både ur djurskyddssynpunkt och ekonomisk synpunkt. Suggans modersegenskaper är avgörande för dödligheten, eftersom de vanligaste dödsorsakerna är svält och att suggan råkar klämma ihjäl smågrisarna. I framtiden kommer suggans modersegenskaper att få en ännu viktigare roll i flera länder, dels på grund av den ökande besättningsstorleken, dels eftersom produktionsformer med lösgående suggor blir allt vanligare.
Anna Valros har under flera år studerat vad som kännetecknar en sugga med goda modersegenskaper och hur dessa påverkar grisarnas tillväxt och överlevnad. Tillsammans med sina kollegor observerade hon suggors beteende, hormonproduktion och ämnesomsättning under en femveckors digivningsperiod och under efterföljande fortplantningscykel. Resultaten presenteras på fredag i en doktorsavhandling.
Avhandlingen visar att ju oftare en sugga ger di, desto bättre växer grisarna. I motsats till kor kan suggor inte lagra mjölk i juvret och därmed inte fullt kompensera ett långt digivningsintervall med ökad mjölkmängd. Digivningsbeteendet verkar också vara en individuell egenskap hos suggor, eftersom suggornas beteende var relativt konstant från dag till dag.
Det är viktigt att grisarna får tillräckligt med mjölk genast i början av digivningsperioden, eftersom denna tid är speciellt kritisk då det gäller risken för svältdöd. Därför bör suggans ämnesomsättning snabbt anpassas till att främja mjölkproduktionen genom att använda av sina egna fettreserver (katabolisk ämnesomsättning) som tillägg till den energi hon får via födan. Anna Valros kunde se att suggor med låg grisdödlighet i sin kull var effektiva på att snabbt övergå från att ha lagrat fettreserver under dräktigheten till att använda dessa efter grisningen. Dessa suggor visade sig också ha en hög halt av mjölkhormonet oxytocin.
Suggans smågrisproduktion bör behandlas som en helhet, eftersom det också kan hända att en sugga har för små egna näringsreserver för att producera tillräckligt med mjölk till sina grisar. Följden kan bli nedsatt fertilitet under följande fortplantningscykel. Några sådana problem uppstod inte i Anna Valros studie, där dock suggorna matades rikligt.
Avhandlingen ger ny information om suggans modersegenskaper och om hur goda modersegenskaper ska definieras. Dessutom påvisades att flera karakteristika i suggans digivningsbeteende åtminstone delvis upprepar sig från dag till dag under en digivningsperiod, vilket tyder på att det till viss del är ärftligt. Detta sporrar till fortsatta studier kring möjligheten att avla för goda modersegenskaper.
FM Anna Valros avhandling är en del av ett större nordiskt samarbetsprojekt. Avhandlingen försvaras fredagen 28 mars 2003 i Helsingfors. Professor Bo Algers vid SLU i Skara har varit huvudhandledare för doktorsarbetet. Opponent är professor Per Jensen från Linköpings universitet.
För mer information, kontakta Anna Valros eller Bo Algers:
Anna.Valros@helsinki.fi
Telefon +358-9-19149508, alt. +358-50-5217022.
Bo.Algers@hmh.slu.se
Telefon 0511-67 200
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna Valros eller Bo Algers:
Anna.Valros@helsinki.fi
Telefon +358-9-19149508, alt. +358-50-5217022.
Bo.Algers@hmh.slu.se
Telefon 0511-67 200
