Aska – resurs eller miljöfarligt avfall?
Våra växande sopberg blir ett allt större samhällsproblem och vi måste se över hur vi ska förbränna och ta tillvara på den aska som bildas vid förbränning. Inger Johansson vid Örebro universitet visar i sin avhandling ”Karaktärisering av organiskt material i förbränningsrester” att vissa askor praktiskt kan återanvändas medan andra måste klassificeras som miljöfarligt avfall.
Aska och slagg från förbränningsprodukter av organiskt material, så som hushållsavfall, trä och restprodukter från massa och pappersindustrin, innehåller upp till 10 procent organiskt kol. Detta kol är till stor del vattenlösligt och kan därmed läcka från de tippar där askan lagras och ut till omgivningen. För att förutsäga askans effekter på naturen över tid är det viktigt att veta vilka typer av organiskt material som läcker ut. Det kan vara ämnen som är skadliga både för människor och miljön. I avhandlingen undersöks därför olika förbränningsaskors innehåll av skadliga ämnen. De askor som undersökts är färsk och åldrad aska från sopförbränning, aska från förbränning av biobränslen och askor från förbränning av restprodukter från massa och pappersindustrin. Resultaten visar att den totala mängden organiskt material i askor från sopförbränning sjunker under det att de lagras utomhus. Trots detta är koncentrationen av organiskt material i vattenlösningar från färsk och lagrad aska ungefär lika stor. Detta beror på att det organiska material som finns i askan, till exempel oförbränt hushållsavfall, bryts ner under lagringen och omvandlas då till föreningar som lättare löser sig i vatten.
Askornas innehåll av skadliga och ibland cancerogena restprodukter, så kallade polycykliska aromatiska kolväten (PAH), har också undersökts. Johansson visar att askor från förbränning av sopor och biobränslen innehåller jämförbara mängder av dessa restprodukter och att samtliga av dessa låg under Naturvårdsverkets generella riktvärden. Askblandning av hälften biobränsle och hälften restprodukter från massa och pappersindustrin har även undersökts. Denna aska visade sig innehålla skadliga restprodukter som överstiger Naturvårdsverkets gränsvärden. Detta betyder att det finns en stor variation av mängden PAH i förbränningsaskor. Det är därför inte möjligt att generellt avgöra om aska kan användas som exempelvis fyllnadsmaterial vid vägbyggnationer. Varje aska bör undersökas för att kunna avgöra om den går att användas som resurs eller om den ska klassas som miljöfarligt avfall.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Inger Johansson tel 019-30 39 85 eller e-post: inger.johansson@nat.oru.se
