Megalitgravar och samhälle i Västsverige
I yngre stenålder använde många samhällen megalitgravar, och dessa samhällen byggde helt på lantbruk. Det gälde även för samhällen i det bohuslänska kustlandskapet. Denna något oväntade konklusion framförs av Karl-Göran Sjögren, som 10 juni disputerar i arkeologi vid göteborgs universitet.
Megalitgravar är en form av gravar som förekommer under yngre stenålder (neolitikum) i stora delar av Västeuropa. De är byggda av stora stenar och har oftast använts för upprepade begravningar. I Sverige finns de i form av dösar och gånggrifter i Skåne, Halland, Bohuslän och Västergötland, Öland och Gotland. De byggdes mellan 3500 och 3000 f. Kr. På Falbygden i centrala Västergötland finns lite mer än 250 gånggrifter och några enstaka dösar bevarade, och i Bohuslän finns ca 50 dösar och 30 gånggrifter. I de mellanliggande områdena tycks sådana gravar inte ha uppförts.
I avhandlingen diskuteras den ekonomiska, sociala och ideologiska bakgrunden till de västsvenska megalitgravarna. Dösar och gånggrifter är gravar som uppförs av ett stenålderssamhälle, men ett sådant odling och husdjursskötsel har förekommit. Hur viktiga dessa näringar har varit är en omtvistad fråga i forskningen. Hur man brukat jorden vid denna tid har också varit föremål för många diskussioner. Många menar att det rör sig om ett enkelt svedjebruk ungefär som det som funnits i historisk tid.
I avhandlingen argumenteras för att de samhällen som byggt megalitgravar varit helagrara, dvs jakt, fiske och insamling av växter har varit av marginell betydelse. Något oväntat tycks detta också gälla i det bohuslänska kustlandskapet. Dessutom framförs argument för att jordbruket inte primärt varit ett svedjebruk utan byggt på långvarig odling av fasta åkrar, och att kulturlandskapet haft en stabil struktur.
En tes som framförs är att jordbruket inte bara var av ekonomisk betydelse utan var symboliskt och ideologiskt laddat. De domesticerade resurserna representerade en livsstil som var väsentlig att upprätthålla oavsett naturmiljö och andra yttre omständigheter. De megalitiska samhällen kom att fokusera på odling och boskapsskötsel, medan övriga resurser lämnades outnyttjade. Teorier om anpassning till miljön eller om befolkningspress är knappast förenliga med en sådan situation.
En annan diskussion i avhandlingen rör landskapets struktur i mer detaljerad skala. Grundtanken är att människornas landskap struktureras genom vardagliga, praktiska aktiviteter, men att det också innehåller skikt av mening, serier av begreppsliga kategorier. Genom de dagliga aktiviteterna erfars sådana begreppsliga scheman praktiskt och kommer att utgöra grund för vad som upplevs som självklart sunt förnuft. Då monument, som till exempel megalitgravar, byggs på vissa platser i landskapet, kommer dessa platser liksom övriga lokaler i landskapet att få nya och fördjupade innebörder. Det argumenteras för att megalitgravarna placeras i marginalerna av det odlade och människopåverkade landskapet, och därigenom förstärker skillnaden mellan det odlade och det vilda. Kanske kan man se en parallell mellan gravarna som platser på gränsen mellan de levandes och de dödas värld, och platser på gränsen mellan det odlade och det vilda.
Avhandlingens titel: ”Mångfalldige uhrminnes grafvar…” Megalitgravar och samhälle i Västsverige.
Disputationen äger rum tisdagen den 10 juni 2003 kl. 13.
Opponent: Docent Mats Larsson
Sal T 307. Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Karl-Göran Sjögren, tel. 031-233183, e-post: kg.sjogren@archeology.gu.se
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se
