Manligt läkarskap och kvinnliga läkare
Män är ”läkare”, medan kvinnor är ”kvinnliga läkare” och exceptionella men samtidigt bristfälliga kvinnor. Kristina Eriksson visar i sin avhandling hur kulturella föreställningar om kön bidrar till att kvinnor och män också i dagens jämställda Sverige möter olika villkor och möjligheter i samhälls-, arbets- och familjeliv.
Mäns och kvinnors olika villkor och möjligheter i svenskt samhälls-, arbets- och familjeliv består – jämställdhetsideal till trots. Genom att granska de föreställningar om kön som vi tar för givet, och – ofta utan att tänka på det – bär med oss, praktiserar och därigenom återskapar i vardagen kan vi försöka förstå varför.
Kristina Eriksson har studerat vad kön får för betydelse(r) i en grupp läkares professionella vardag och när heterosexuella par talar om och förhandlar hemarbetets fördelning. Med hjälp av deltagande observationer vid två medicinska universitetskliniker samt intervjuer med gynekologer, kirurger och heterosexuella par finner hon ett flertal paradoxer rörande kulturella föreställningar om kön. På den läkarprofessionella arenan ’’saknar kön betydelse’’ men ’’könsblandning är bra’’. Kvinnliga läkare beskrivs som exceptionella och samtidigt bristfälliga kvinnor, medan manliga läkare förkroppsligar ett kropps-, köns- och sexualitetslöst läkarideal. En krävande läkarkarriär är oförenlig med ett aktivt föräldraskap för honom men inte för henne. Den förmodat könsneutrala läkarprofessionen beskrivs med färggrann köns- och sexualiseringsmetaforik, medan kön sällan aktualiseras när han och hon diskuterar parets hemarbetsfördelning utifrån ett jämställdhetsideal. Och trots att båda försöker skapa en jämställd relation tenderar hans över- och hennes underordning att manifesteras under förhandlingen.
I sitt yrke använder läkarna föreställningar om kön när de förhåller sig till läkaridealet, till hierarkin och för att presentera sig själva som trovärdiga, professionella läkare. I denna process ställs kvinnliga läkare inför problem som deras manliga kollegor inte möter. I förhandlingar om hemarbetsfördelning använder män och kvinnor olika strategier för att skapa jämställdhet i sin parrelation. Medan kvinnorna är inriktade på att få till stånd en förändring av parets tids- och ansvarsfördelning för hemarbete, tenderar männen mena att relationen kan vara jämställd, trots en skev tids- och ansvarsfördelningen.
Kristina Erikssons slutsats är att kön ges olika betydelser i olika sammanhang enligt ett mönster som bidrar till att kvinnor och män fortfarande möter olika villkor och möjligheter i samhället.
Namn: Kristina Eriksson
Avhandlingens titel: Manligt läkarskap, kvinnliga läkare och normala kvinnor. Köns- och läkarskapande symbolik, metaforik och praktik
Institution: Sociologiska institutionen
Opponent: Professor Hanne Haavind, Psykologisk institutt, Universitetet i Oslo, Norge
Disputationen äger rum: Fredagen 21 november, kl. 10.15, sal IX, universitetshuset
Kontaktinformation
Kristina Eriksson kan nås på 018-471 7399 eller via e-post Kristina.Eriksson@soc.uu.se
