Ny metod för att ta fram biomaterial
Hjärtklaffar, olika ledkonstruktioner och artificiella kärl består alla av så kallat biomaterial. För att kunna utveckla nya biomaterial, krävs det bättre metoder för att kunna se hur blodets immun- och koagulationsreaktioner fungerar på biomaterialytor. En sådan metod presenterar Anders Sellborn, doktorand från Göteborgs universitet, i sin avhandling.
Biomaterialvetenskap är en etablerad vetenskapsgren, men vägen dit har varit lång och många av dagens biomaterial upptäcktes genom slumpens inverkan. Ett sådant exempel är de intraokulära linserna, som i dag hjälper tusentals personer till ett rikare liv. Under andra världskriget fick nämligen stridspiloter fragment av plexiglashuven i ögongloben, och en engelsk läkare upptäckte då att splittret av plexiglas inte orsakade inflammationsreaktioner i ögongloben. Iakttagelsen var ett viktigt steg i utvecklingen av intraokulära linser.
Andra dominerande användningsområden för biomaterial är dentala implantat, hjärtklaffar, olika ledkonstruktioner och artificiella kärl. Biomaterial används även till hemodialysapparater och hjärt-lungmaskiner, som har kontakt med blod.
De flesta biomaterial kommer i kontakt med blod, åtminstone under implantationsfasen. Den första reaktionen mellan biomaterialytan och blodet är viktigt för hur implantatet kommer att accepteras av kroppen på längre sikt, och därför finns mycket forskning om hur blodproteiner och celler samverkar med artificiella ytor. Blodet innehåller också två så kallade kontaktaktiveringssytem, som fullständigt kan dominera proteinsammansättningen och cellinteraktionerna hos en implanterad biomaterialyta.
Men trots att systemen betyder mycket för hur implantatet fungerar, finns lite publicerat om hur de fungerar. Förmodligen beror det på att det saknas bra metoder för att studera dessa tillsammans med biomaterial. Målsättningen med Anders Sellborn och hans forskargrupps arbete var därför att förenkla metoden för att studera kontaktaktiveringssystemen, och därmed göra forskningen mer tillgänglig. Grunden för arbetet har varit kvartsmikrovågmetoden (Quartz Crystal Microbalance with Dissipation monitoring, QCM-D), och nu hoppas man att den ska komma att användas både som screeningmetod för nya biomaterialytor och som forskningsmetod. Metod är en enkel, ytkänslig, akustisk metod, med vars hjälp man kan bestämma massa av adsorberade proteiner samt proteinskiktens viskösa och elastiska egenskaper.
Anders Sellborn, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, avser att disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i ytbiofysik vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: ”Cascade reactions of blood at model biomaterial surfaces”.
Datum: Fredagen den 30 januari 2004
Tid: kl. 10.00
Plats: Hörsal Ragnar Sandberg, P2256, Medicinaregatan 9B, Göteborg
För mer information, kontakta:
Anders Sellborn
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Göteborgs universitet
E-post: Anders.Sellborn@gmm.gu.se
Mobil: 0733-447317
Kontaktinformation
Camilla Carlsson, informatör
Göteborgs universitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Tel: 031-773 48 57
Fax: 031-773 48 39
