Svenska affärsmäns syn på mutor
”Föreställ dig att du är affärsman och arbetar utomlands. Du försätts i en situation då du förväntas muta någon. Vad gör du? Och hur förklarar du ditt agerande?” Så börjar baksidestexten på lundasociologen David Wästerfors nyligen utkomna avhandling.
David Wästerfors har intervjuat 36 svenska affärsmän i Öst- och Centraleuropa om deras syn på mutor. Upprinnelsen var en annan studie om svenskar i Östeuropa och deras bild av östeuropéerna efter murens fall.
– I samband med dessa intervjuer märkte jag att frågan om mutor och korruption inte sällan kom upp. Ibland verkade det vara ett känsligt ämne, andra gånger tycktes personen i fråga snarast stolt över att ha lärt sig hantera området, berättar David Wästerfors.
Hans avhandling är ingen kvantitativ studie av hur ofta och när mutor förekommer, utan en analys av hur de intervjuade ser på fenomenet. Dess många aspekter framgår av bokens innehållsförteckning. Kapitlet Andras mutor innehåller t ex underrubrikerna En fifflande typ, Korruption och förbittring och Den utkonkurrerades klagan. Kapitlet Försvarstal innehåller ett personporträtt med rubriken Anpassning och medgörlighet, och ett annat med rubriken Trots och uppoffring. Kapitlet Taktiker innehåller underrubrikerna Mutan som svängrum, Mutan som stickprov och Mutan i taktikerns självbild. Ett exempel på det senare är att se sig som en antropolog som anpassar sig till en rådande korruptionskultur snarare än att se sig som en lagbrytare.
Ytterligare ett kapitel handlar om ”uppvaktningar”. Det är Wästerfors beteckning på gråzonen intill till de i nästan alla länder förbjudna mutorna: den gråzon som innehåller middagar, resor och andra sociala gester vars mål är att skapa ett band mellan givare och mottagare. Sådana gåvor kanske ibland rent juridiskt kan klassas som mutor, men befinner sig i intervjupersonernas föreställningsvärld inom gränsen för det tillåtna. Nackdelen är förstås att deras effekt inte är lika säker: att man byggt upp en bra relation garanterar t ex inte nödvändigtvis det eftersträvade kontraktet.
Byten av gåvor och tjänster har varit en självklarhet i många kulturer och i många skeden. Det speciella med mutan är att den är förknippad med tydliga krav på en gentjänst, och att den förekommer i situationer där man förväntar sig opartiska bedömningar i stället för gentjänster. Därför definierar David Wästerfors mutan som en ”klandervärd gåva”, till skillnad från uppvaktningarnas mer förbehållslösa gåvor.
Avhandlingen heter Berättelser om mutor (utg. av Symposion) och las fram den 2 april. David Wästerfors träffas på tel 046-222 88 39, david.wasterfors@soc.lu.se.
