Artrikedomen i naturskogen hotad
Artrikedomen i värdefulla skogsmiljöer, så kallade nyckelbiotoper, kommer troligen att minska med tiden visar Håkan Berglund, Umeå universitet och Mitthögskolan, i den avhandling han försvara den 23 april.
Nyckelbiotoper är ofta så små och isolerade att vissa arter inte kan fortleva där. En framtida ”utdöendeskuld” finns bland nyckelbiotopernas arter.
I norra Norrland utgör vissa nyckelbiotoper rester av naturskog som blivit isolerade i samband med storskaliga kalavverkningar under sent 1980-tal. Dessa nyckelbiotoper har ett överskott av lavarter, vilka kommer att förloras på sikt.
Dessutom så är populationstätheterna bland rödlistade arter, det vill säga arter som löper risk att dö ut och som finns upptagna på den nationella rödlistan, oroväckande låga. Detta innebär en risk för fortsatt minskning av antalet rödlistade arter i nyckelbiotoper.
I många delar av Norrland är skogens biologiska mångfald redan starkt utarmad. Skogsbrukets inverkan har varit speciellt kraftig i södra Norrland. Skogen inom nyckelbiotoperna har genom människans inverkan fullständigt omvandlats under de senaste 150 åren. Nyckelbiotoper i dessa områden saknar de egenskaper som var karakteristiska för forna opåverkade skogar. De är ofta artfattiga och innehåller få rödlistade arter.
Skogsbruket bör restaurera nyckelbiotopernas naturliga kvalitéer och även fortsättningsvis utöka skyddet av gammal skog, allt för att för bibehålla ett artrikt skogslandskap. Ett framgångsrikt bevarande av den skogliga biologiska mångfalden förutsätter även noggrann övervakning av nyckelbiotoper i kombination med övervakning i referensområden.
Utöver problemen för artmångfalden i nyckelbiotoper så behandlar avhandlingen även användandet av indikatorer för identifiering av skogar med höga naturvärden.
Granlandets naturreservat i Norrbotten har använts som referenslandskap för att studera gamla skogars mångfald av arter under opåverkade förhållanden. Området är med sina dryga 26000 hektar ett av Sveriges största skyddade skogsområden nedanför fjällkedjan.
Avhandlingen visar att ett naturskogsbestånds artrikedom kan förutses med hjälp av olika miljöindikatorer. Finns det till exempel gott om gamla levande träd och grova döda träd så finns det ofta många specialiserade och sällsynta arter. Storleken på skogsområdena är speciellt viktig. I allt för små skogsbestånd riskerar hela området att påverkas av kanteffekter och arternas populationer blir små. Vissa sällsynta och rödlistade arter förekommer därför oftast i stora naturskogsområden (minst 2-3 hektar) som erbjuder skyddade kärnområden och där populationerna blir stora.
Avhandlingen pekar på att förekomsten av arter ofta uppvisar ett regelbundet mönster. Vissa sällsynta arter kan därför fungera som ”indikatorarter” då de först och främst förekommer i de mest artrika miljöerna, det vill säga stora naturskogsområden med en hög kvalitet på livsmiljön.
E-publicering: http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=220
Fredagen den 23 april 2004 försvarar Håkan Berglund, institutionen för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, samt institutionen för naturvetenskap och miljö, Mitthögskolan i Sundsvall, sin avhandling med titeln Biodiversity in fragmented boreal forests – assessing the past, the present and the future. Disputationen äger rum kl. 10.00 i Fälldinsalen (N109), Mälthuset, Mitthögskolan i Sundsvall. Opponent är professor Jari Kouki, Faculty of Forest Sciences, University of Joensuu, Finland.
Håkan Berglund är född och uppvuxen i Boden och arbetar för närvarande vid Mitthögskolan i Sundsvall.
Kontaktinformation
Håkan kan nås på:
institutionen för naturvetenskap och miljö, Mitthögskolan i Sundsvall.
Telefon: 060-14 84 02
Mobil: 070-2437207
E-post: hakan.berglund@mh.se
