Knottens blodjakt följer tydliga mönster
Vad äter egentligen knott? För första gången har forskare lyckats bestämma vilka djur som dessa blodsugande insekter föredrar. Studien bygger på ett samarbete mellan forskare vid Umeå universitet, Lunds universitet och Clemson University i USA.
Knott är som vi alla vet duktiga på att plåga sina offer och kan också fungera som spridare av sjukdomar. I Sverige finns ett 60-tal arter av knott. Men med traditionella metoder har det varit svårt att identifiera vilka värddjur de suger blod ifrån. Insekterna har nämligen aldrig tidigare undersökts i sin naturliga miljö, men för första gången har nu forskare lyckats bestämma vad knott som fångats i fält ätit. I en studie som publiceras i den nya tidskriften Biology Letters visar de vilka djur olika knottarter ger sig på.
– De resultat vi nu har fått fram är av stort intresse för att bestämma hur sjukdomar sprids och för hur vi ska vårda vår natur. Givetvis är det också viktig information för populations- och samhällsekologer, säger Björn Malmqvist, professor i ekologi vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln.
Genom att fästa en stor håv på ett biltak har forskarna samlat in knott längs de stora norrländska älvarna. Uppgiften har inte varit enkel, knott som fått i sig en blodig måltid undviker helst att flyga. Endast tre av 1000 knott innehöll blod, men till sist fångades 200 blodfyllda knotthonor. Därefter har forskarna analyserat knottens mitokondrie-DNA för att sedan jämföra det med de DNA-sekvenser av olika djurarter som finns samlade i databasen GenBank. Vissa fågelarter saknades i databasen och i dessa fall har forskarna själva sekvenserat deras DNA för att kunna matcha resultaten som de fått fram från knotten.
Forskarna har funnit 17 knottarter med blod från totalt 25 olika värddjur.
– Resultaten uppvisar tydliga mönster. Vissa arter har specialiserat sig på däggdjur, där älg är det mest populära värddjuret, men sork och ekorre förekommer också. Andra arter väljer hellre blod från fåglar, i första hand skogshöns som till exempel tjäder och orre, berättar Björn Malmqvist.
Utseendet på knottens klor visar också vilken typ av värddjur som de föredrar. De med enkelt utformade klor väljer däggdjur och de knott som ska tränga igenom fjädrar har klor som anpassats för detta. Överlag väljer knotten stora eller vanliga arter, helt enkelt därför att det är större sannolikhet att de stöter samman med dessa djur.
Knottens larver behöver strömmande vatten för att utvecklas och de stora älvarna bidrar med de största mängderna av vuxna knott. En intressant koppling till människans aktiviteter har med vattenkraftutbyggnaden att göra. Denna har medfört mindre strömmande vatten och därmed sämre tillgång till lämpliga uppväxtmiljöer för knotten. Därmed har människan påverkat förekomsten av knott utan att riktigt vara medveten om det. Forskarna håller nu på att undersöka om minskningen av knott längs de vattenkraftutbyggda älvarna medfört några effekter på värddjuren.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Björn Malmqvist, professor i ekologi vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 6874
E-post: bjorn.malmqvist@eg.umu.se
Staffan Bensch, docent i zooekologi vid Lunds universitet
Telefon: 046-222 42 92
E-post: staffan.bensch@zooekol.lu.se
