När är ett avtal oskäligt?
Villkor i ett ingånget avtal får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt. Så heter det i paragraf 36 i avtalslagen, en paragraf som tillkom 1974 med det uttalade syftet att stärka konsumenträtten.
Svårigheterna att entydigt definiera begreppet ”oskäligt” har dock gjort denna till en av de mest kritiserade paragraferna i avtalsrätten. Paragrafen är ”gåtfull och svårfångad till sin natur” .”förefaller kunna tillämpas på allt eller intet” ”mycket lösligt konstruerad”.
Ett 40-tal domar har avkunnats i Högsta domstolen rörande oskäliga avtalsvillkor. Men domsluten är svåra att generalisera utifrån då vart och ett av dem gäller väldigt speciella omständigheter.
Andreas Norlén, nybliven doktor i juridik vid LiU, ägnar sitt avhandlingsarbete åt att förtydliga innebörden i oskälighetsbegreppet, i syfte att göra det mer användbart. Han gör det dels med normativ etik som en kompletterande rättskälla, dels genom att studera lagstiftning och rättstillämpning i några andra europeiska länder.
De etiska dygder som Andreas Norlén prövar är rättrådighet, ärlighet, pålitlighet, lojalitet och omsorgsfullhet. Dessa i huvudsak aristoteliska dygder kan översättas till avtalsrättsliga principer som bygger på samma värdegrund, visar han.
– Det är inte okontroversiellt inom svensk juridik att tala om dygder eller principer, konstaterar han, vi har fortfarande en stark rättspositivistisk tradition.
Rättspositivismen, i sin renodlade form, föreskriver att ingenting utanför själva lagtexten, förarbetena och tidigare domar ska kunna påverka rättstillämpningen. Det innebär bl.a. att inga hänvisningar till högre värden, eller etiska principer, kan göras.
Med den metod som Andreas Norlén föreslår skulle oskälighetsparagrafen kunna få en starkare ställning och tillämpning i den juridiska praktiken.
Kontaktinformation
Telefon till Andreas Norlén 013-28 2523 eller 0141 – 560 00, e-post andreas.norlen@eki.liu.se
