Historien visar att det inte är viktigt att äga
I början av 1700-talet arbetade cirka 95 procent av Sveriges yrkesaktiva befolkning med jorden i någon form. De var i huvudsak bönder och fördelades administrativt i tre olika grupper efter sin skattemässiga (kamerala) relation till den jord de brukade – skatte-, krono- och frälsebönder. Skattejorden var en enskild bondes egendom och kunde gå i arv och försäljas, medan frälsebonden brukade jord som ägdes av en adelsman och i princip var fri från skatt till staten.
I sin avhandling i historia vid Stockholms universitet studerar Göran Samuelsson om dessa skillnader i jordens skattemässiga karaktär och därmed sammanhängande status fick återverkningar på den enskilde bondens vardagsvillkor. Påverkades familjebildningen? Kan man se skillnader i böndernas intresse och engagemang att utöka och förkovra den brukade jorden? Kunde bondens relation till jorden påverka möjligheterna att skapa sig en förmögenhet?
I avhandlingen framträder en frälsebonde som hade stora hushåll och gårdar där han under långa tider levde tillsammans med sin föräldragenerationen och även vuxna syskon. Gården han brukade hade han ofta övertagit av sin far eller svärfar. I studiens demografiska delar framgår det också att levnadsförhållandena förändras över tid, bland annat förkortas levnadslängden drastiskt över tid för frälsebonden, därtill minskar barnafödandet i bondefamiljerna under 1800-talets första hälft, vilket kontrasterar kraftigt mot de förhållande som karakteriserade stora delar av 1700-talet.
Det framgår också tydligt att frälsebonden idogt arbetade för att förvalta ”sin” gård så länge de socioekonomiska ramarna inte förändrades. I och med en ökad marknadsintegrering efter Napoleonkrigets slut, tillsammans med fysiokratiska idéer och franska revolutionens tankegods om jämlikhet, broderskap och frihet fick de övre samhällsklassernas yngre generation kanske för första gången i historien argument för att själva bedriva jordbruk. I och med detta ändrades förhållandena drastiskt för frälsebondegruppen. Under 1800-talets första decennier blir det uppenbart att den underliggande maktrelationen realiseras och att bonden över en natt kunde förvandlas till statare.
Studien visar dock med önskvärd tydlighet att den stora gruppen av svenska bönder som gick under beteckningen frälsebönder inte skötte sina gårdar sämre än skattebönderna och att de fram till tidpunkten för sitt uttåg ur den svenska agrara historien var väl så måna om att förkovra sin jord, att skapa tillväxt och en förmögenhet som sina kamerala kolleger, skattebönderna
Doktorsavhandlingens titel: I godsets skugga? Frälsebonden på Ängsö. Familj och arbete 1700-1880
Disputationen äger rum fredag den 8 oktober 2004 kl. 10.00 i hörsal B 4, Frescati. Opponent är docent Kerstin Sundberg, Lunds universitet.
Göran Samuelsson nås på telefon 026-633519 (Lantmäteriegatan 2, 801 82 Gävle), 070-569 04 55 samt på hemtelefon 026-650 702. E-post goran.samuelsson@lm.se
