Lärarinnan betraktad genom skönlitteraturen i ny avhandling
’- Lärarinneyrket var det första intellektuella kvinnoyrket där man lämnade hemmet och kom ut i offentligheten. Ändå har yrket varit både påpassat, farligt och isolerat. Det säger Anna Maria Ursing som disputerat på avhandlingen ”Fantastiska fröknar. Studier av lärarinnegestalter i svensk skönlitteratur.” Hon disputerade den första oktober i Svenska med didaktisk inriktning vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.
Anna Maria Ursing har alltså via skönlitteraturen undersökt hur livet gestaltat sig för guvernanter, pensionsföreståndare, flickskole- småskole- och folkskollärare och senare även grundskollärare och gymnasielärare från 1830 ända fram till 2003. Hon har läst igenom massor av verk och använt 128 romaner, noveller, skådespel och dikter för att skaffa sig en bild av hur författare skildrat lärarinnerollen.
– Egentligen har jag velat se hur skönlitteraturen kan användas som kunskapskälla. Det menar jag definitivt att den kan – förutsatt att man sätter sig in i de sammanhang där litteraturen skapades och lästes
– Jag har exempelvis själv blivit förvånad över hur guvernanterna framställs. De var de första kvinnorna som trädde ut i offentligheten och försörjde sig genom sin kunskap. Ofta upplevde de ett oberoende trots att de arbetade i någon annans hem – där de befann sig i en mellanställning socialt.
– Än mer slående är kanske att lärarinneyrket varit ett så farligt och ensamt yrke. På landet låg ofta skolan enskilt mellan ett par byar och lärarinnan blev på det sättet utsatt både psykiskt pga ensamheten och sin egen rädsla och fysiskt pga kringströvande män som fanns på landsbygden långt in på 1900-talet. Av skönlitteraturen – och av faktalitteratur framgår att några av dessa ensamma lärarinnor både blev överfallna och våldtagna.
– Även i städerna levde lärarinnorna isolerat. Fram till 1939 fick kvinnliga statstjänstemän inte gifta sig enligt lagen, underförstått att de skulle ägna sig åt sitt yrke och utgöra en förebild. Men samtidigt visste inte samhället hur det skulle förhålla sig till dessa kvinnor och såg deras intellektuella yrke som ett hot, vilket gjorde att de sällan blev bortbjudna, förutom till andra lärarinnor.
– Det är först på 1960- och 70-talet som kvinnorna i större antal kan vara både mammor och lärare.
– Litteraturstudiet avslöjar även ett tydligt patriarkaliskt förtryck under stora delar av den undersökta tiden. Folkskollärarinnorna lever exempelvis under kyrkoherden – det är han som bestämmer över dem. Genom litteraturen ser jag även vad manliga rektorer gör gentemot kvinnliga lärare, jag ser manliga elever som trakasserar sina lärarinnor m.m. Det förekommer exempelvis i en av Björn Ranelids böcker.
– Däremot är det sällan förekommande i litteraturen att lärarinnorna trakasserar elever eller slår dem. Det förekommer i Sara Lidmans Hjortronlandet även om jag är övertygad om att verkligheten är betydligt värre. I många verk uppstår varma känslor mellan lärarinnor och elever – även som sexuella förhållanden.
En kategori lärarinnor som intresserat Anna Maria Ursing är pensionsföreståndarinnorna. – De är ekonomiskt drivna och framställs ofta i dålig dager.
De skönlitterära texterna har analyserats utifrån den sociala och historiska situation de skapats i och i fallet med pensionsföreståndarinnorna har Anna-Maria Ursing jämfört de skönlitterära texterna med etnologiska skildringar. Där beskrivs pensionsföreståndarinnorna som en av de första egna företagarna bland kvinnor, vilket sågs som ett hot av många män. Att inte veta vilken påverkan flickorna fick i flickpensionerna i städerna var en källa till osäkerhet och agg mot dess föreståndarinnor.
Valet av skönlitteratur som det huvudsakliga källmaterialet är medvetet för att det är där personliga erfarenheter och vardagssituationer kommer fram. Det är där man kan uppleva lärarinnornas glädjeämnen och livssituation. Avhandlingen blir på det sättet också ett inlägg i debatten kring hur man kan använda litteratur i undervisning och som källmaterial vid socialhistoriska studier.
– Det har också varit roligt att se att hur utsatta dessa lärarinnor än varit så är de knappast offer utan tvärtom är de självständiga och handlingskraftiga. Flera manliga författare har även belyst lärarinnerollen, underförstått att de vill verka för att kvinnor kan utbilda sig och på så vis försörja sig. I viss del av litteraturen förekommer även kvinnor som är progressiva och driver på skolutvecklingen – precis som i det verkliga livet.
Anna Maria Ursing ser också flera gemensamma drag i lärarrollen
– Hon besitter en mellanställning. Hon är en offentlig person och på det sättet är hon bevakad och påpassad och kan definitivt inte göra vad som helst. Samtidigt har hon inte mycket inflytande utåt samhället men väldigt mycket inåt mot föräldrar och elever.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Maria Ursing via e-post aia.ursing@telia.com eller per telefon 046-211 59 39.
