En djupdykning i halländsk folkmusik
1931 bildades Hallands spelmansförbund och redan från starten har syftet med förbundets verksamhet varit att på olika sätt främja den halländska folkmusiken. Genom låthäften, konserter, skivutgivning etc. har förbundet lyft fram den halländska folkmusiken både för de egna medlemmarna och för en utomstående publik. Karin Eriksson, själv musikvetare och folkmusiker, belyser i sin avhandling den stora betydelse som spelmansrörelsen haft för vad som spelas idag och ger en inblick i halländsk folkmusik som hittills inte varit särskilt känd.
När förbundet startade var det ett av flera spelmansförbund som bildades åren runt 1930. De var alla en del av spelmansrörelsen. Den tidiga spelmansrörelsen växte fram under 1900-talets första decennier och ledde till bildandet av organisationer som Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur och de tidiga spelmansförbunden, som från slutet av 1920-talet och fram till idag har varit viktiga ingredienser i den svenska folkmusikmiljön.
Under Hallands spelmansförbunds första femtio år utvecklades förbundet från att vara en sammanslutning av folkbildare och spelmän engagerade i sin halländska hembygd och dess musik, till att bli en paraplyorganisation för halländska spelmän och spelmanslag. Som en röd tråd genom verksamheten löpte syftet att främja ”god” halländsk folkmusik. Det verkar dock inte ha funnits någon tvekan om vad folkmusikbegreppet egentligen innebar, men däremot har förbundet stundtals ansett det nödvändigt att lära de halländska spelmännen att spela halländska låtar. Syftet med den här avhandlingen är att undersöka vad man under perioden 1931-1980 lyfte fram som halländsk folkmusik, på vilket sätt detta skedde och vilka konsekvenser det fick för sammansättningen av den repertoar som kom att spelas av förbundets medlemmar.
Tankarna om vad som ansågs som ”god” halländsk folkmusik hämtade förbundet vid starten från den tidiga spelmansrörelsen. Här innebar främjandet av ”god” folkmusik främjandet av en förindustriell musik som sågs som oförstörd av 1800-talets industrialisering. Detta påverkade framför allt vilka låttyper som framhävdes som ”äkta” folkmusik, i första hand polskor, valser och marscher. En närmare jämförelse mellan den repertoar som förbundet lyfte fram som halländsk folkmusik och den repertoar som avspeglas i halländska källor från tiden närmast före förbundets start visar dock att det inte är vad som helst som förbundet presenterade som halländsk folkmusik, utan främst låttyper som låg i linje med den tidiga spelmansrörelsen och/eller som det fanns en praktiskt användning för inom verksamheten.
Avhandlingen belyser hur Hallands spelmansförbund genom sin verksamhet på olika sätt presenterar vad som kan anses vara halländsk folkmusik och vilka konsekvenser detta får för den repertoar som lyfts fram som halländsk folkmusik. Karin Eriksson ger också en historik över spelmansförbundets första femtio år samt en presentation av flera av de viktigaste källorna för folkmusik från Halland. Förhoppningsvis kan de som är intresserade av svensk folkmusik i allmänhet och folkmusik från Halland i synnerhet både få en större insikt i den stora betydelse som spelmansrörelsen haft för vad som spelas idag och en inblick i ett av de landskap vars folkmusik inte är särskild känd.
Avhandlingens titel: Bland polskor, gånglåtar och valser. Hallands Spelmansförbund och den halländska folkmusiken.
Disputationen äger rum fredagen den 12 november 2004 kl. 13.00
Opponent: Docent Anders Hammarlund
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Karin Eriksson, tel. 054-56 55 78 (arb.),
054-14 31 33 (hem), mobil 0736-83 38 78,
e-post karin.eriksson@musiker.nu
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
