Socialtjänstlagen följs inte för äldre och handikappade
I socialtjänstlagen står att alla hjälpsökande ska få en individuell behovsbedömning, något som de flesta äldre och funktionshindrade inte får idag. De får istället anpassa sig efter utbudet – allt enligt en ny avhandling vid Umeå universitet.
Socialtjänsten är ett av kommunens ansvarsområden. I socialtjänstlagen står om den hjälpsökandes rätt att exempelvis ansöka om hjälp i hemmet och vad kommunen måste göra. Där framgår att de biståndshandläggare som arbetar inom socialtjänsten ska utreda den hjälpsökandes behov innan det bestäms vilken hjälp man ska få. Biståndshandläggarna ska då ta reda på vad man själv vill och vad man själv kan göra för att få det bättre. Det centrala är att hjälpen är anpassad efter den hjälpsökandes behov och livssituation. Detta är vad som menas med en individuell behovsprövning.
Margareta Lindelöf och Eva Rönnbäck, bägge vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, har i en ny avhandling granskat hur väl socialtjänstlagen följs i ärenden som gäller äldres och funktionshindrades rätt till hemtjänst eller plats i särskilt boende. Genom intervjuer, enkäter, granskningar av akter och gruppsamtal har de funnit att behovsbedömningen och beslutfattandet långt ifrån överensstämmer med lagstiftningens krav. Istället har lokala riktlinjer, som i vissa fall står i direkt kontrast till socialtjänstlagen, en större påverkan på besluten.
Avhandlingen visar att de lokala riktlinjerna antagit formen av en så kallad insatskatalog. När äldre och funktionshindrade söker hjälp som inte passar in i katalogen, blir de antingen negligerade eller så anpassas det som begärs till en av de insatser som ingår i det kommunala utbudet. Förfarandet dokumenteras oftast inte, och det stöd som den äldre egentligen begärt och ansökt om döljs på detta sätt. Det enda som dokumenteras och blir synligt för omvärlden är det som passar in i insatskatalogen och som biståndshandläggarna beviljar. Slutresultatet blir då att den hjälpsökande inte kan överklaga be-slutet, något som är detsamma som en bristande rättssäkerhet.
Annat som framgår i avhandlingen är att individens samlade behov inte kommer fram. Medan fysiska och medicinska behov i stort sett alltid framgår i utredningarna, syns nästan aldrig de sociala, psykiska och existentiella behoven.
Biståndshandläggarnas tillvägagångssätt när det gäller att fördela biståndet till äldre och funktionshindrade går att sammanfatta i ett handlingsmönster. Mönstret har idag normaliserats och tillämpas generellt runt om i landet, samtidigt som det är accepterat på alla nivåer i samhället.
Fredagen den 19 november försvarar Margareta Lindelöf och Eva Rönnbäck, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, avhandlingen med titeln: Att fördela bistånd. Om handläggningsprocessen inom äldreomsorgen. Disputationerna äger rum kl. 13.00 i s 213, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Mats Thorslund, institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Margareta Lindelöf,
Tel: 060-19 14 92 eller 070-67 66 557
E-post: Margareta.Lindelof@sundsvall.se
Eva Rönnbäck,
Tel: 070-639 42 62
E-post: eva.ronnback@y.komforb.se
