Pensionärsorganisationerna – en politisk faktor att räkna med
Pensionärernas organisationer utgör en maktfaktor i svensk politik. Det visar David Feltenius i den avhandling i statsvetenskap som han lägger fram den 12 november vid Umeå universitet.
Feltenius har studerat landets två största pensionärsorganisationer, Pensionärernas Riksorganisation, PRO, och Sveriges Pensionärsförbund, SPF, och deras agerande i syfte att påverka politiken.
Undersökningen, som omfattar perioden 1990 och framåt, visar att pensionärsorganisationerna på central nivå haft möjligheter att föra fram sina krav till regeringen genom en särskild kommitté på Socialdepartementet – den s.k. Pensionärskommittén. Flera av de krav som förts fram av pensionärsorganisationerna inom ramen för kommittén har dessutom tillgodosetts av regeringen.
De krav som tillgodosetts har handlat om en statligt reglerad maxtaxa och förbehållsbelopp inom äldreomsorgen, ett förstärkt tandvårdsstöd åt äldre, förbättringar av bostadstillägget, en återgång till tidigare beräkningsgrunder för pensionerna samt en viss kompensation till delar av pensionärskollektivet för pensionernas försämrade värdeutveckling under 1990-talet.
Regeringens beaktande av dessa krav visar att pensionärsorganisationerna haft ett inflytande över politiken på riksplanet under senare delen av 1990-talet och framåt. Organisationernas inflytande förklaras i avhandlingen med att de har tillgång till anställd expertis för att kunna bereda sina krav, att de representerar en viktig väljargrupp för de politiska partierna samt att de får uppmärksamhet för sina krav i massmedia.
Feltenius har även gjort en mindre studie av pensionärsorganisationernas inflytande på lokal nivå. I en majoritet av landets kommuner finns s.k. Kommunala pensionärsråd, KPR, där möten sker mellan företrädare för de lokala pensionärsorganisationerna och representanter från kommunen. Uppgifter om bland annat antalet möten tyder på att råden bidrar till att förse pensionärsorganisationerna med inflytandemöjligheter över politiken även om det finns fall där pensionärsorganisationernas lokala företrädare upplever att det inte är så.
Fallet med pensionärsorganisationerna tyder på en utveckling från korporatism till pluralism med avseende på välfärdsstatens förhållande till organiserade intressen. Under den korporativa perioden var parterna på arbetsmarknaden dominerande, medan andra typer av organiserade intressen hade en marginell betydelse. Numera präglas den process i vilken välfärdspolitiken skapas av att en större mångfald av organiserade intressen har en betydande maktposition, vilket illustreras av fallet med pensionärsorganisationerna.
Fredagen den 12 november 2004 försvarar David Feltenius, institutionen för statsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”En pluralistisk maktordning? Om pensionärsorganisationernas politiska inflytande.” Disputationen äger rum klockan 13.15 i Hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Tommy Möller, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.
David Feltenius nås på:
Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
Tel: 090- 786 50 28
E-post: david.feltenius@pol.umu.se
