För hjälmgeckon är inte alla katter grå
När mörkret börjar falla och vårt färgseende sviker verkar det som att den nattaktiva hjälmgeckon, Tarentola (tidigare Geckonia) chazaliae, fortfarande kan urskilja färger. Det framgår av forskningsrön gjorda av Almut Kelber och Lina Roth vid Institutionen för cell- och organismbiologi vid Lunds universitet.
Rönen presenteras i nya numret av ansedda Proceecings of the Royal Society. Hjälgeckoödlorna lever i nordvästra Afrikas kusttrakter och har fått sitt namn av huvudets form. Lundaforskarna tränade och testade hjälmgeckoödlor i ett beteendeexperiment under ljusintensiteter som är jämförbara med månljus. Deras val stod mellan varierande blå och grå stimuli. Resultaten visar att de två hjälmgeckoödlor kunde skilja ut de blå stimuli ifrån de grå.
Nattaktiva geckoödlor har ganska speciella adaptationer eftersom deras förfäder var dagaktiva ödlor. Detta har resulterat i en näthinna bestående av olika typer av tappar och inga stavar för mörkerseende. Tappar som vanligen används i dagsljus för att se färger har alltså i geckoödlornas fall blivit större och extra ljuskänsliga för att fortsätta att fungera tillfredsställande när dessa ödlor en gång blev nattaktiva. Även resten av ögat har genomgått flera förändringar. Nattaktiva geckoödlor har till exempel en mycket stor pupill vid mörka förhållanden och fokallängden (avståndet mellan lins och näthinna) är kort för att inte sprida det värdefulla ljuset allt för mycket på näthinnan. I dagsljus har de endast fyra väldigt små pupiller i en vertikal rad, likt en spaltpupill, för att skydda den ljuskänsliga näthinnan.
– Mer forskning kommer nu att krävas för att avslöja mer om geckoödlornas färgseende, konstaterar Lina Roth. Viktiga frågor är självfallet varför de behöver urskilja färger under så pass dunkla ljusförhållanden och hur de bär sig åt?
Kontaktinformation
Lina Roth anträffas på 046-222 93 40 och Almut Kelber på tel 046-222 34 54.
