Förändrad arbetsmarknad ger förändrad hälsa
Hälsan påverkas negativt av stora omorganisationer på arbetsplatsen, och inte bara av nedskärningar utan även vid andra förändringar som kraftiga personalökningar. Det visas i en aktuell avhandling från Karolinska Institutet.
Arbetslivet förändrades kraftigt över hela världen under 1900-talets sista decennier. I Sverige skedde förändringarna snabbt och fick ett väldigt genomslag. Under några få år i början av 1990-talet ersattes i det närmaste full sysselsättning och hög anställningstrygghet av höga arbetslöshetstal, minskad anställningstrygghet samt ständiga nedskärningar och omorganisationer i företag och offentliga organisationer. Arbetslösheten möttes i huvudsak med en kraftig ökning av arbetsmarknadsåtgärder.
Hugo Westerlund presenterar i sin avhandling från Karolinska Institutet hälsokonsekvenserna av arbetsmarknadens förändringar under 1990-talet i Sverige.
Den psykosociala arbetsmiljön och riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom studerades hos personer som arbetar kvar efter nedskärningar, omorganisationer eller kraftiga personalökningar i vissa utvalda företag och organisationer. Långtidssjukskrivning och sjukhusinläggning studerades också i ett större urval av personer representativa för den arbetande befolkningen. Resultaten visar att flera slag av organisatorisk instabilitet, inte bara nedskärningar, kan ha negativa hälsokonsekvenser.
Studier av hälsoeffekterna för ett representativt urval av drygt 7 000 äldre svenskar när de slutat arbeta visade en ökad risk för sjukhusinläggning efter utträde på grund av arbetslöshet. Däremot fanns en tendens till reducerad risk bland de som blev förtidspensionerade. Dessa fynd stödjer resultat från annan forskning som visat att arbetslöshet har negativa hälsokonsekvenser, men antyder också att personer som har dåliga arbeten och sådana som har manifesta hälsoproblem kan få bättre hälsa av att sluta arbeta.
Ett experimentellt arbetsmarknadsprojekt med uttalade mål att stärka egenmakt och hälsa i Södra Skaraborg utvärderades efter sex månader. Vissa övergående förbättringar iakttogs, men det fanns också tecken till anpassning till långtidsarbetslöshet. Den huvudsakliga slutsatsen var att sex månaders deltagande inte var tillräckligt för att åstadkomma varaktiga hälsoförbättringar. Andra studier av Westerlund och andra har emellertid visat att verksamheten har mycket goda effekter bland de personer som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden.
Sammantaget visar avhandlingen att strukturella förändringar på arbetsmarknaden kan ha väsentliga och differentierade effekter på folkhälsan samt att de negativa hälsoeffekterna inte nödvändigtvis är lätta att motverka med individinriktade arbetsmarknadsåtgärder. Mera forskning behövs, speciellt när det gäller effektiva interventioner för att skydda hälsan under strukturella förändringar på arbetsplatser och i arbetslivet som helhet.
Avhandling:
Health changes in a changing labour market
Författare:
Hugo Westerlund, Institutet för psykosocial medicin och Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, tfn 08-524 82028, 070-582 21 25 eller mail hugo.westerlund@ipm.ki.se
Disputation:
Onsdag 19 januari 2005, kl 13.00, Stora konferensrummet, IPM, Granits väg 8, Solna
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-187-3/
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
