Kvinnor får betala när äldreomsorgen privatiseras

Allt fler äldre får klara sig utan hemtjänst. Utvecklingen de senaste tjugo åren är dramatisk, och motsvaras inte av tillräckligt många platser inom så kallat särskilt boende. Istället har de flesta kommuner återinfört anhörigprövning, något som innebär att äldre nekas hemtjänst om de har en nära släkting som kan utföra tjänsten. Nu när äldreomsorgen privatiseras är också allt fler äldre hänvisade till den öppna marknaden för att få hjälp med städning, matlagning och inköp.

Helene Brodin vid Umeå universitet visar i sin avhandling att privatiseringen av äldreomsorgen främst drabbar kvinnor. Eftersom majoriteten av ensamstående äldre är kvinnor, är det framförallt kvinnor som nekas kommunal hemtjänst eller en plats i särskilt boende. Det är också huvudsakligen kvinnliga anhöriga som får rycka in som oavlönade anhörigvårdare när staten och kommunerna frånsäger sig ansvaret.

Helene Brodin har jämfört hur många äldre som år 2000 nekades äldreomsorg i kommunerna Umeå och Linköping. Trots att kommunerna har valt två olika privatiseringsstrategier, är resultaten slående lika. De flesta äldre som fick avslag på ansökan om kommunal äldreomsorg var ensamstående. Men jämfört med kvinnorna var det vanligare att männen som fick avslag var sammanboende eller gifta, och kunde därför få hjälp av sin maka. De flesta kvinnor som fick avslag var däremot ensamstående, och var därför tvungna att få hjälp av vuxna barn eller andra anhöriga. Majoriteten av anhörigvårdare var också kvinnor, till exempel en maka som hjälper sin man, en dotter som hjälper sin mor eller en svärdotter som hjälper sin svärmor.

Helene Brodin visar också att äldre alltmer kommit att betraktas som konsumenter av omsorg, och att deras konsumtion av omsorg mer ska bestämmas av möjligheter att välja än av deras behov. Synen på äldre som omsorgskonsumenter ligger också bakom privatiseringen, eftersom tanken är att äldre ska kunna köpa till exempel hushållsarbete på den öppna marknaden. Men de äldre som följdes i Umeå och Linköping valde istället att vända sig till anhöriga för att få hjälp, oftast en kvinna. Av den anledningen, menar Helene Brodin, är det också möjligt att säga att det i första hand är kvinnorna som har betalat priset för de senaste årtiondenas privatiseringspolitik.

Fredagen den 18 februari försvarar Helene Brodin, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Does Anybody Care? Public and Private Responsibilities in Swedish Eldercare 1940-2000. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal B, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Paulina de los Reyes, institutionen för ekonomisk historia, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Helene Brodin,
ekonomisk historia,
Umeå universitet,
tel: 090-786 96 60, 070-535 01 24,
e-post: helene.brodin@ekhist.umu.se