Kvinnor och män i ambulanssjukvården
Den växande andel kvinnor som är anställda i ambulanssjukvården får inte mer ryggbesvär än sina manliga kolleger, visar en kartläggning i den avhandling som Ulrika Aasa försvarar vid Umeå universitet den 8 april.
Andelen kvinnlig personal i de svenska ambulanserna har ökat de senaste 10 åren. Det var ett av skälen till denna landsomfattande undersökning av gruppens hälsa och arbetsmiljö. Studien omfattar totalt 234 kvinnor och 953 män. Varannan anställd har haft ont i nacken-skuldran eller ländryggen någon gång under det senare året, vilket är ungefär samma andel som i normalbefolkningen. Framåtböjda arbetsställningar och moment som att lyfta och hantera båren viktiga riskfaktorer för ländryggsbesvär hos båda könen. För kvinnorna innebar de också ökad risk för nack-skuldersmärtor. Det sistnämnda sambandet kan bl.a. bero på att kvinnorna är kortare och att många situationer därför blir mer belastande för dem. Det är därför viktigt att ändra de faktorer som är mer belastande för kortväxta personer, t.ex. höjden vid lastning i och ur ambulanser, liksom att utveckla och använda hjälpmedel.
Många arbetsmoment i ambulanssjukvården ställer höga fysiska krav på personalen. Mätningar visar att bårbärning i trappa innebar arbete på eller nära maximal hjärtfrekvens för hälften av kvinnorna och var tionde av männen. Kondition, uthållighet i ryggmusklerna och maximal styrka hade stor betydelse för hur trött ambulanspersonalen blev under bårbärningen, Regelbunden träning skulle kunna underlätta och minska risken för överbelastning vid tunga lyft.
Förutom att arbetet kan vara fysiskt tungt, utsätts ambulanspersonalen också för mentalt belastande arbetssituationer. De anställdas upplevelse av höga mentala krav under utryckning och deras oro inför påfrestande arbetsuppgifter innebär ökad risk både för muskuloskelettala besvär och symtom som huvudvärk, magbesvär och sömnsvårigheter. Mätningar av fysiologiska reaktioner under ett 24-timmars ambulansskift och under nästkommande lediga dagar hos ambulanspersonal med många symtom på ohälsa visade ett förändrat hjärtvariabilitetsmönster och större frisättning av stresshormon på morgonen jämfört med ”friskare” kolleger. Personal med många symtom på ohälsa tenderade också att ange mer oro och uppleva högre mentala krav under arbetet. Dessa samband understryker att de arbetssituationer som personalen upplever som belastande eller oroande bör utredas och i möjligaste mån åtgärdas.
Ulrika Aasa är verksam vid Belastningsskadecentrum i Umeå, Högskolan i Gävle, och finns på tel. 090- 10 60 63, e-post uaa@hig.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för kirurgi och perioperativ vetenskap, och har titeln AMBULANCE WORK – relationships between occupational demands, individual characheristics and health-related outcomes. Svensk titel: Att arbeta inom svensk ambulanssjukvård – samband mellan arbetets krav och personalens hälsa
Disputationen äger rum kl 09.00 i Stora föreläsningssalen, Arbetslivsinstitutet, Umeå.
Fakultetsopponent är professor Ewa Wigaeus Tornqvist, Arbetslivsinstitutet, Stockholm.
