Pedagogiska datorprogram ersätter inte traditionell undervisning, visar avhandling
Datorstött lärande ersätter inte traditionell undervisning, men kan vara ett komplement. Det konstaterar tandläkaren Martin Schittek Janda vid Malmö högskola i sin avhandling ”Studies on the design of free text communication and video components in Computer Assisted Learning.”
Intresset för IT som pedagogiskt verktyg inom medicin och odontologi har följt det mönster som brukar ses när ny teknik dyker upp.
– I början är förväntningarna höga. När de inte infrias blir vi besvikna, och det tar ett tag innan inställningen blir realistisk. För datorstött lärande inom odontologin och medicinen har ”hypen” nu lagt sig, säger Martin Schittek Janda, forskare vid Odontologiska fakultetens avdelning för pedagogisk forskning och teknik inom oral hälsa (CERT).
Avhandlingens litteraturgenomgång visar att mycket av forskningen kring datorstött lärande (DSL) bedrevs när teknikintresset låg på topp.
– Studierna gjordes av entusiastiska lärare i slutet av nittiotalet. De visar som regel att programmen fungerar ganska bra. Problemet är att man ofta jämfört utfallet vid DSL kontra traditionell undervisning utan att se på vilka komponenter som kan förklara varför datorprogrammen fungerar eller inte. Många nya program utnyttjar därför inte de möjligheter till interaktion som kan öka inlärningen, säger han.
VIRTUELL PATIENT
Vilka komponenter är då viktiga för inlärningsprocessen? Avhandlingen undersöker effekten av fri text kommunikation (FTK), d v s när användaren aktivt kommunicerar i skrift med ett datorprogram, snarare än att välja mellan färdigformulerade alternativ. Dessutom studeras instruktionsvideofilmer, indelade i sektioner eller visade i sin helhet.
I en studie intervjuade 39 studenter en patient med tandlossning. Hälften fick dessförinnan träna på ett datorprogram, konstruerat av Martin Schittek Janda, där en virtuell patient intervjuas med hjälp av FTK. Andra hälften fick inte det.
– Den första gruppen tog längre tid för intervjun, ställde fler relevanta frågor och var mer empatiska. Skillnaden var signifikant och visar att FTK fungerar bra i undervisningen. Förmodligen för att momentet tvingar studenterna att tänka till, tror Martin Schittek Janda.
Idag är dock FTK ovanligt eftersom programmen av tekniska skäl inte alltid kan tolka vad som skrivs.
Inlärningseffekten av att sekvensera en instruktionsfilm undersöktes i två studier. I den ena, som gällde kirurgisk handtvätt, såg studenterna i experimentgruppen en film uppdelad i korta sekvenser. Därmed kunde de se om delar de inte förstått. Kontrollgruppen kunde bara se filmen i sin helhet. Efter en vecka testades kunskaperna i handtvätt.
– Praktiskt presterade grupperna lika bra. Men på ett skriftligt prov lyckades experimentgruppen bättre. Man tillbringade också längre tid framför datorn där videon visades, vilket förmodligen beror på att möjligheten till interaktionen är större.
Den sista studien, utförd i Italien, jämför inlärningseffekten vid sekvenserad video- respektive livedemonstration i hur tandsten avlägsnas. Videon gav bäst resultat.
– Det faktum att den var sekvenserad, och att studenter i en undervisningssituation i grupp kan känna sig rädda för att ställa frågor tror jag förklarar skillnaden, säger Martin Schittek Janda.
Framöver tror han att DSL kommer att öka. Inte minst inom distansutbildningen är trenden uppåtgående.
Men forskningen på vår avdelning visar tydligt att DSL inte ersätter traditionell undervisning. Den ska snarare ses som ett komplement.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Martin Schittek Janda
e-POST: martin.janda@od.mah.se eller telefon 040 – 6658364
