90-talets vårdgaranti räckte inte mot långa väntetider
90-talets vårdgaranti ledde inte till någon långsiktig förbättring av väntetiderna. När sparkraven ökade och behandlingsmetoderna förbättrades fungerade den inte som styrsystem. Den lyckades inte heller utjämna de stora regionala skillnader som fanns i såväl operationsfrekvens som väntetider. Det visar Marianne Hanning i en avhandling som hon försvarar vid Uppsala universitet den 19 maj.
Långa väntetider har under många år varit ett omdiskuterat problem i hälso- och sjukvården. Den 1 november 2005 träder en ny vårdgaranti i kraft som ger patienter möjlighet att kostnadsfritt få hjälp att byta vårdgivare om väntetiden till behandling blir längre än tre månader. En motsvarande garanti gällde mellan 1992 och 1996 för tolv olika åtgärder. I Marianne Hannings avhandling undersöks vilka effekter denna garanti hade och vilka erfarenheter den gav.
– Det är viktigt att ta lärdom av tidigare erfarenheter, så att man nu bygger ett system som fungerar bättre, säger Marianne Hanning, som till vardags arbetar med databasen för väntetider på Sveriges Kommuner och Landsting som hälsoekonom.
Avhandlingen bygger på uppgifter om väntetider och vårdproduktion från sjukhusen, specialstudier inom gråstarrkirurgi samt enkäter till verksamhetschefer vid de kliniker som berördes av garantin. Resultaten visar att vårdgarantin innebar klara förbättringar av väntetiderna under de två första åren, men att den inte långsiktigt kunde hantera balansen mellan ökad efterfrågan och besparingskraven inom sjukvården i mitten av 1990-talet. När garantin avslutades var väntetiderna i nivå med utgångsläget. Däremot blev den risk för felaktiga prioriteringar och undanträngning av patientgrupper som kritiker betonade aldrig något omfattande problem.
– Min studie visar snarare att man från läkarhåll fann det allt mer besvärande att tillämpa kriterierna i vårdgarantin i takt med bättre behandlingar och ökad efterfrågan och därför valde att inte längre stödja den, säger Marianne Hanning.
De enheter som inte kunde leva upp till garantin drabbades inte heller av några sanktioner och patientintresset var lågt, sannolikt på grund av bristande information. Detta gjorde också att de förhoppningar som fanns om en regional utjämning av operationsfrekvenser och väntetider inte infriades. Men trots detta är vårdgaranti ett positivt laddad begrepp som politiskt är svårt att avskaffa, menar Marianne Hanning. Men innehållet kan förändras.
– Köer och väntetider är ett mångfacetterat problem. Lösningen ligger därför inte i en enda åtgärd. Vårdgarantier kan liknas vid ett politiskt beslutspaket som kan innehålla olika styrmedel. Om de blir lyckade eller inte avgörs av hur väl man med lyckas angripa väntetidernas orsaker med dessa styrmedel, säger Marianne Hanning.
Kontaktinformation
Marianne Hanning kan kontaktas på 08-452 7658, 070-319 7658 eller marianne.hanning@skl.se
