Sjöar kan fungera som koldioxidfällor
Eva Anderssons studier av sjön Eckarfjärden visar att den tar upp mer koldioxid än den släpper ut. Det är en följd av att algerna dominerar över bakterierna. Eva Andersson disputerar vid Uppsala universitet den 3 juni.
Eva Andersson har studerat den lilla sjön Eckarfjärden, som ligger vid Upplandskusten intill Forsmarks kärnkraftverk. Eckarfjärden är en klarvattensjö med hög halt av löst organiskt kol.
– Tidigare kunskap om sådana sjöar har varit motstridig. Man har trott att klarvattensjöar tar upp mer koldioxid än de släpper ut, men också att sjöar med hög organisk kolhalt släpper ut mer än de tar upp. Jag ville ta reda på hur det egentligen ligger till, berättar Eva Andersson.
Hennes resultat visar att sådana sjöar faktiskt kan fungera som koldioxidfällor, det vill säga att de tar upp mer koldioxid än de släpper ut, vilket sker när algerna förökar sig snabbare än bakterierna.
Eva Andersson menar att det är viktigt att veta hur naturens egna koldioxidutsläpp ser ut när man gör globala beräkningar av koldioxidutsläpp.
– Det är också intressant att se att produktionen av alger och bakterier är så koncentrerad till bottnarna. Tidigare studier har oftast fokuserat på alger och bakterier i vattnet, säger Eva Andersson.
Eva Anderssons avhandling visar att sjöarnas bottnar har betydelse för hela sjöekosystemet. Näringsväven i Eckarfjärden domineras av de bottenlevande mikroorganismerna och mycket av den föda som fisk får i sig härstammar från alger och bakterier från bottnarna.
Kontaktinformation
Eva Andersson, tel: 018-471 27 28, mobil: 0703-66 15 79, e-post: eva.andersson@ebc.uu.se
