Förhör med misstänkta: Vem ljuger och vem talar sanning?
I många sammanhang, t ex inom rättsväsendet är det viktigt att kunna bedöma vem som ljuger och vem som talar sanning. Inte minst är sådana bedömningar aktuella vid förhör med misstänkta gärningsmän, där det finns tydliga motiv för skyldiga att förneka skuld för att undkomma straff. Avhandlingen visar att man genom att förhöra på ett strategiskt sätt med avseende på bevisen kan förbättra förmågan att bedöma tillförlitlighet.
Flera decenniers forskning visar att människor är dåliga på att bedöma om andra ljuger eller talar sanning. Både lekmän och poliser presterar bara något bättre än vad man kan förvänta sig av slumpen. I avhandlingen undersöker Maria Hartwig, genom en serie experimentella studier, om man kan förbättra människors förmåga att avslöja lögn under förhör, genom att använda de bevis som finns emot den misstänkta på ett strategiskt sätt.
I delstudie 1 undersöktes erfarna polisers förmåga att bedöma om en misstänkt ljög eller talade sanning, efter att de själva fått planera och genomföra ett förhör. Resultaten visade att polisernas förhörstekniker var vitt åtskilda. Dock lyckades de inte prestera över slumpnivå i att skilja mellan lögn och sanning. Delstudie 2 undersökte effekten av att delge bevisen mot den misstänkta i olika skeden av förhöret. Det visade sig att då bevisen delgavs i slutet av förhöret tenderade de skyldiga att ge uppgifter som var motstridiga med bevisen i hög utsträckning. Då bevisen delgavs i slutet av förhöret presterade bedömare väsentligt mycket bättre än då bevisen delgavs i inledningen av förhöret. I delstudie 3 tränades polisaspiranter i att hantera bevisen strategiskt, dvs att inte delge bevisen under förhöret, men att ställa frågor kring bevisen. Dessa aspiranter, och andra som inte tränats, fick utföra förhör och sedan bedöma sanningshalten i den misstänktas uppgifter. De otränade presterade mediokert, precis som de erfarna poliserna i delstudie 1. Skyldiga till skillnad från oskyldiga som förhördes av tränade gav uppgifter som i hög grad var motstridiga med bevisen. De tränade aspiranterna lyckades göra korrekta bedömningar av tillförlitlighet i över 85% av fallen. I delstudie 4 undersöktes de misstänktas strategier för att bli trodda. Resultaten var att lögnare använde sig av många olika strategier, medan sanningssägare främst ansåg att de skulle bli trodda om de bara berättade precis vad som hänt.
Avhandlingens titel: Interrogating to detect deception and truth: Effects of strategic use of evidence
Avhandlingsförfattare: Maria Hartwig
Fakultetsopponentens namn: Professor Gisli Gudjonsson, London
Tid och plats för disputation: Fredagen den 9 december 2005 kl. 10.00, Sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Maria Hartwig, tel. 031-773 4283(arb.)
maria.hartwig @psy.gu.se
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
