Forskare manar till försiktighet med bibliska källor
För 4 000 år sen fanns det ett kungarike i Syrien, Aram-Damaskus. En del forskare hävdar att det till och med var ett imperium. Sigurdur Hafthorsson granskar i sitt avhandlingsarbete de källor som finns för kungariket och finner att det finns få konkreta bevis på dess omfattning. Disputationen sker vid Uppsala universitet den 30 januari.
Damaskus var huvudstaden i kungariket Aram-Damaskus. Kungariket omnämns i några få källor, bland andra Gamla Testamentet, men endast få arkeologiska lämningar har hittats efter riket. Med detta sparsamma material som grund har en del forskare konstruerat en bild av ett stort kungarike, några talar till och med om ett imperium, mitt emellan de forna storväldena i Mesopotamien och Egypten.
Sigurdur Hafthorsson har granskat de källor som finns om kungariket Aram-Damaskus. Han fokuserar på den period där mängden källor är störst, 800-talet före Kristus, och undersöker vilket omfång och vilket politiskt inflytande riket hade.
Slutsatserna är att en del forskare i hög grad har konstruerat avancerade teorier som inte har stöd från källorna. Teorierna är baserade på svaga indikationer och en övertro på källorna, i synnerhet de bibliska texterna. Aram-Damaskus stod på sin höjdpunkt under senare hälften av 800-talet, under kung Hazael, men det finns få konkreta bevis för hur stort riket var. Likaså är det oklart hur stor makt kungariket hade över sina grannar, om de kontrollerade grannarna eller bara ansågs vara en starkare makt.
– Indikationerna är att riket, när det var som störst, sträckte sig från Golanhöjderna i söder till cirka tio mil nordost om Damaskus. Sannolikt var det en stark makt, men endast lokalt. Det var inte ens i närheten av att vara ett storvälde i klass med Mesopotamien och Egypten, säger Sigurdur Hafthorsson.
Av de texter som Sigurdur Hafthorsson behandlar är endast några från araméerna själva. Fler texter kommer från deras grannar, assyrierna (nuvarande norra Irak) och från Gamla Testamentet. De assyriska texterna, liksom de arameiska (från det område som i dag är Syrien), är bevarade på stentavlor, lertavlor, elfenben och liknande, och är skrivna kort efter de händelser de beskriver.
Texterna i Gamla Testamentet kan ha haft sitt ursprung nära dess händelser, men några sådana ursprungliga texter finns inte kvar. Redaktionsprocessen för texter i Gamla Testamentet är lång och komplicerad, dessutom är texterna fyllda av legendariskt material, ofta invävt i berättelser av mer historisk karaktär. Även de arameiska och assyriska texterna är tydligt präglade av ideologi och propaganda.
– Det är därför nödvändigt att vi forskare läser texterna med stor skepsis och inte bygger för stora teorier på ett fåtal källor som dessutom är historiskt tveksamma, säger Sigurdur Hafthorsson.
Kontaktinformation
Sigurdur Hafthorsson nås på tel 026-19 18 11, mobil 073-84 98 360 eller e-post sigurdur.hafthorsson@teol.uu.se
