Arbetslöshet bekämpas bäst på olika sätt i olika länder
Det finns inte bara en utan åtminstone två vägar till full sysselsättning. Men framkomligheten längs dessa båda vägar varierar i olika länder. Karl-Oskar Lindgren visar i sin avhandling i statsvetenskap att båda vägarna bekämpar arbetslösheten lika bra i Sverige – men de leder till olika stora löneklyftor. Disputationen äger rum vid Uppsala universitet den 21 april.
De flesta bedömare delar synen att den höga och varaktiga arbetslösheten är ett av Europas allvarligaste sociala problem. Det råder dock betydligt mindre enighet i frågan om hur arbetslösheten bäst ska bekämpas. Två huvudlinjer kan urskiljas i debatten. Enligt den ena linjen är huvudproblemet i många europeiska länder en alltför långtgående reglering av arbetsmarknaden. Det bästa sättet att få ned arbetslösheten, enligt detta sätt att se det, är att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen samt att med olika medel försöka öka konkurrensen på arbetsmarknaden. Enligt den andra linjen åstadkoms lägre arbetslöshet istället bäst genom en ökad samordning av löneförhandlingarna då detta antas leda till större återhållsamhet i löneuppgörelserna vilket i sin tur gynnar sysselsättningen.
Karl-Oskar Lindgren har använt data från 20 OECD-länders utveckling 1970-1998 för att studera statistiska samband mellan arbetslöshet och en rad andra faktorer, bland annat lönebildning och ersättningsnivåer i a-kassa. Han har sedan använt den statistiska modellen för att testa olika åtgärdsstrategiers effekt på arbetslösheten. Det viktigaste resultatet är att arbetslösheten inte kan bekämpas med samma medel i alla länder. Exempelvis visar studien att ytterligare avreglering av arbetsmarknaden är förenat med störst sysselsättningsvinster i länder som USA, där det redan råder en relativt hög grad av konkurrens, medan ytterligare samordning av lönebildningen är ett mer effektivt sätt att minska arbetslösheten i länder där arbetsmarknaden i dag är relativt reglerad. Danmark och Finland är två exempel på länder av den senare typen.
– Sverige är ett särskilt intressant fall. Min studie visar att arbetslösheten kan minska med ungefär lika mycket med båda strategierna. Däremot kan de ha mycket olika fördelningspolitiska effekter. Ökad samordning av lönebildningen leder till en mer sammanpressad lönestruktur medan ytterligare avreglering leder till ökade inkomstskillnader mellan olika grupper på den svenska arbetsmarknaden, säger Karl-Oskar Lindgren.
– Det är ett vägval och ju längre man gått i den ena riktningen, desto svårare är det att vända om.
Kontaktinformation
För mer information: Karl-Oskar Lindgren, tel: 018-471 37 51, 073-420 42 37 eller Karl-Oskar.Lindgren@statsvet.uu.se
