Brist på manliga förebilder?
Pojkar behöver manliga förebilder! Detta hör vi ofta, inte minst inom socialt ungdomsarbete. Avhandlingen granskar och dekonstruerar föreställningen brist på manliga förebilder och blottlägger några av dess olika beståndsdelar. Varför behövs de? Vad menas med ”manliga”? Vad är det dessa manliga förebilder förväntas ge tonårspojkar, många med ensamma mammor? Och varför ses ensamstående mödrar som en risk för att sönerna skall utveckla sociala problem? Vad får oss att tänka så?
Med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och med hjälp av bl.a. kritisk diskursanalys dekonstru-eras föreställningen brist på manliga förebilder. Perspektivet innebär att kön, familj, uppväxt etc. betraktas som sociala konstruktioner vilket gör det möjligt att bryta ned föreställningen och granska dess komponenter. Dessa utgörs av diskurser om jämställdhet, faderskap, kön, föräldraskap, fader-löshet etc. I avhandlingen diskuteras föreställningen brist på manliga förebilder inom fältet socialt arbete, och speciellt när det gäller stöd och behandling för söner till ensamstående mödrar. Tre olika material analyseras: intervjuer med personal inom gruppverksamheter för tonårspojkar, socialsekre-terares svar på en enkät och texter ur tidskriften Socionomen sedan starten 1958 till och med 1999.
Det kan konstateras att nästan alla håller med om vikten av att pojkar har manliga förebilder men att det råder stor oenighet om vad det är, varför de behövs, hur de skall vara och vad de skall förmedla. En komplex bild av olika tankemönster som bildar bas för föreställningen att dessa pojkar behöver manliga förebilder framträder. Tankemönster som rör t.ex. kön och familj är inte entydiga utan befinner sig i rörelse, utmanas och ersätts, även om en tröghet kan urskiljas inte minst vad gäller synen på föräldraskap. Inom jämställdhetsdiskursen återfinns två konkurrerande synsätt på kön där det ena betonar olikhet och komplementaritet mellan män och kvinnor medan det andra istället betonar likhet. I de studerade verksamheterna dominerar den förra och en maskulinitet konstrueras som innebär bl.a. fasthet, mod, fysisk aktivitet och en trimmad kropp. Denna konstruktion av en traditionell man sker i relation till konstruktioner av underordnade maskuliniteter i form av inåtvändhet, vekhet och homosexualitet, men också i relation till två konstruktioner av kvinnlighet; å ena sidan en sexuellt erfaren och utmanade, å andra en sportig och könlös.
Mödrar och fäder konstrueras på olika sätt. Medan fäder tenderar att ses som goda fäder i kraft av det biologiska faderskapet, ställs högre krav på mödrar. Inte minst gäller detta ensamstående mödrar som av informanterna ofta betraktas som kämpande men oförmögna att ge sönerna de gränser de behöver. Psykoanalytiska tankemodeller har stort inflytande på konstruktionerna av ensamma mödrar, frånvarande fäder och struliga tonårskillar. Dessa tenderar, så som de kan förstås av det material som analyseras, att skuldbelägga och överproblematisera de ensamma mödrarna och riskerar att medföra att deras söner, när de blir föremål för insatser, ges manliga förebilder som förstärker traditionella könsstereotyper.
Helena Johansson är socionom och har arbetat med socialt arbete, främst med ungdomar, sedan slutet av 1980-talet.
Avhandlingens titel: Brist på manliga förebilder. Dekonstruktion av en föreställning och dess praktik
Fakultetsopponentens namn: Docent Marie Sallnäs, Stockholm
Tid och plats för disputation: Fredagen den 16 juni 2006, kl. 9.15, Hörsal Sappören,
Sprängkullsgatan 25, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Helena Johansson, tel. 031-773 5721(arb.), 0703-964970
helena.johansson@socwork.gu.se
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
