Inte alltid hälsofarligt att vara fet
Enligt den gängse uppfattningen är det alltid hälsovådligt med övervikt, och alla feta och överviktiga personer bör försöka banta. Men så är det inte, visar två nya avhandlingar från Lunds universitet. Fetma i kombination med riskfaktorer som diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och rökning ökar visserligen risken för hjärt-kärlsjukdomar, men enbart fetma i sig ger ingen nämnvärd riskökning. Och för överviktiga patienter som redan haft en hjärtinfarkt kan viktminskning vara direkt farlig.
Det senare fyndet framläggs i en avhandling av Linn Kennedy. Hon har studerat över 12 000 hjärtinfarktpatienter och jämfört utvecklingen av deras vikt och utvecklingen av deras hälsa. Resultatet var oväntat: de som gick ner i vikt hade en sämre överlevnad, medan de som gick upp i vikt inte mådde sämre av det, även om de redan var överviktiga.
– De europeiska rekommendationerna säger att överviktiga infarktpatienter ska rekommenderas att gå ner i vikt. Men rekommendationerna bygger inte på några studier, för vår studie är faktiskt den första på området. Och den tyder tyvärr på att läkarvetenskapen kan ha förkortat livet på en del överviktiga infarktpatienter genom att förmå dem att banta! säger Linn Kennedys handledare Ronnie Willenheimer.
Han uppmanar numera sina infarktpatienter att äta sunt och motionera, men inte bry sig om vad vågen säger. Och han anser också att en oförklarlig viktnedgång hos en infarktpatient inte bör ses som anledning till glädje utan till oro: den kan tyda på att patienten är sjukare än man trott.
Att fetma inte verkar vara skadligt för infarktpatienterna kan bero på att den ger kroppen mer reserver till sin ämnesomsättning. Den moderna läkemedelsbehandlingen efter en infarkt kan också spela in, eftersom den tycks skydda mot de negativa effekter på hälsan som fetman annars kunnat medföra.
Den andra avhandlingen på temat fetma är skriven av Susanna Calling. Hon har använt sig av två stora grupper på drygt 22 000 resp drygt 28 000 personer som ingått i två befolkningsstudier i Malmö. Genom att jämföra deras uppgifter med andra register har hon kunnat se vilka personer som senare insjuknat i hjärtkärlsjukdom eller dött en för tidig död.
I sin ena studie har Susanna Calling undersökt fetman som riskfaktor för hjärtinfarkt och död. Fetma visar sig vara en sådan riskfaktor, men framför allt i kombination med andra riskfaktorer som diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och inte minst rökning. Hela 16 procent av de feta hade ingen av dessa riskfaktorer, och hos dem var risken för hjärtinfarkt inte förhöjd.
Den andra studien handlar om fetma i kombination med olika yrken och civilstånd. Studien visade att fetma, när andra riskfaktorer räknats bort, ökade risken för hjärtinfakt enbart för ensamboende män i arbetaryrken samt egenföretagare. Just att vara ensamboende gav en betydligt ökad infarktrisk för feta män.
– Min slutsats är att man inte bör se feta människor som en homogen grupp. Fetma är en hälsorisk för många människor, men inte alls för alla. Vill man minska risken för hjärtinfarkt bör man därför koncentrera sig på de mest utsatta grupperna och inte sikta in sig på att få alla överviktiga att gå ner i vikt, menar Susanna Calling.
Linn Kennedys avhandling heter The importance of BMI and weight-change in patients with coronary artery disease och las fram den 23.5. Susanna Callings avhandling heter Obesity and cardiovascular disease och läggs fram den 12.6.
Sammanfattningar av båda avhandlingarna finns på http://theses.lub.lu.se/postgrad/, skriv in författarnas namn i sökrutan.
Ronnie Willenheimer träffas på tel 040-333889 eller 0708-83 76 24, Ronnie.Willenheimer@med.lu.se. Susanna Calling träffas på 040-332956 eller 070-717 33 50, Susanna.Calling@med.lu.se (OBS: 15-21.6 enbart mejl).
