Mer forskning behövs om biologisk övervakning av miljögifter
Ny teknologi gör biomonitoring – mätning av giftiga ämnen i kroppen – till ett värdefullt verktyg för att studera miljögifter. Men mer forskning behövs, särskilt när det gäller konsekvenser för hälsan. Det visar en ny rapport till amerikanska kongressen, där professor Gunnar Johanson vid Institutet för miljömedicin (IMM) vid Karolinska Institutet medverkat som enda svenska forskare.
Biomonitoring (kallas även biologisk exponeringsmätning eller biologisk övervakning) innebär att man mäter ämnen (biomarkörer) i biologiskt material, exempelvis ett blodprov eller ett hårstrå. Metoden kan användas för att följa upp trender eller effekter av miljöåtgärder såsom införandet av blyfri bensin eller rökstopp på restauranger. Biomonitoring kan även användas för att upptäcka ”nya” miljögifter och hur de lagras upp i människan.
I takt med den tekniska utvecklingen och med allt känsligare kemiska metoder hittar forskarna fler och fler miljögifter och biomonitoring utförs i ökande omfattning. Detta ställer ökade krav på att studierna utförs på ett bra sätt och att fynden tolkas korrekt. Såväl allmänheten som beslutsfattarna har rätt att få veta både vad resultaten kan säga och vad de inte kan säga. Men möjligheterna att påvisa miljögifter i låga nivåer har sprungit förbi kunskapen om hur sådan lågdosexponering ska översättas till hälsorisker. Att man påvisat ett ämne i blodet behöver inte betyda att det finns en hälsorisk.
Den nu framlagda rapporten är en beställning från USAs kongress till amerikanska vetenskapsakademin. Kommittén som står bakom består av en rad forskare och experter, främst från USA och en vardera från Kanada, Storbritannien och Sverige. Från Sverige medverkar professor Gunnar Johanson vid Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet. Rapporten är av intresse även för Sverige, bland annat när det gäller det svenska miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och Naturvårdsverkets programområde Hälsorelaterad miljöövervakning. Liknande program diskuteras även inom EU.
Kommittén anser att bättre strategier behövs för vilka miljögifter som ska ingå i program för biomonitoring. Bland annat föreslås en indelning av biomarkörer i sju kategorier, baserat på hur mycket man vet om sambanden mellan förekomst i miljön, nivåer i kroppen och hälsoeffekter. Man betonar också att farmakokinetiska modeller behöver utvecklas, som beskriver hur ämnena tas upp av kroppen, fördelas, bryts ner och utsöndras
Den snabba utvecklingen av kemiska analysmetoder väcker etiska frågor. Den kanske största utmaningen är att kommunicera resultaten på ett effektivt sätt. Biologiska mätdata innebär alltid en stor eller liten osäkerhet om vilka hälsorisker dessa medför. Här behövs både mer forskning om riskkommunikation och strategier för denna.
För mer information:
Rapporten Human biomonitoring for environmental chemicals, är på 215 sidor och finns tillgänglig på http://www.nas.edu/. En sammanfattning kan laddas ner gratis från http://newton.nap.edu/execsumm_pdf/11700.
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Professor Gunnar Johanson, IMM, tfn sommarbostaden 0174-23151, arbetet 08-5248 7752, mobil 070-524 6476, e-post gunnar.johanson@ki.se.
Informatör Anna Persson, IMM, tfn 08-524 875 05, mobil 070-658 75 05,
e-post anna.persson@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, Karolinska Institutet, tfn 08-524 838 95, e-post katarina.sternudd@ki.se
