Att vara egenföretagare i Sverige
Vilka är det bland de anställda som blir egenföretagare? Hur uppfattar egenföretagarna sin livssituation vad gäller arbete och hälsa? Finns det inkomstskillnader mellan olika grupper av egenföretagare? Vilka faktorer påverkar benägenheten att lämna egenföretagande? De frågorna ställer Pernilla Andersson i en ny avhandling vid Institutet för Social Forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.
Intresset för egenföretagarnas roll i samhällsekonomin har ökat under det senaste decenniet. Att bli egenföretagare kan vara ett sätt för dem utan arbete att skapa en sysselsättning åt sig själva och de nya, ofta små, företagen antas kunna vara en viktig drivkraft bakom ekonomisk tillväxt. Att starta ett eget företag kan också i förlängningen innebära att arbete skapas åt andra.
– Det är av därför viktigt att få en ökad förståelse för vilka det är som blir egenföretagare, hur egenföretagarna uppfattar sin livssituation vad gäller arbete och hälsa, om det finns inkomstskillnader mellan olika grupper av egenföretagare, till exempel infödda och invandrare, och vilka faktorer som påverkar benägenheten att lämna egenföretagande, säger Pernilla Andersson vid Institutet för Social Forskning (SOFI) som i sin avhandling studerat dessa aspekter av egenföretagande på svenska data.
Vilka det är bland de anställda som blir egenföretagare studeras i en av de fyra uppsatserna i avhandlingen. Anställda som har en lägre inkomst än vad man kan förvänta sig utifrån deras egenskaper, såsom ålder, utbildning och vart man bor, blir egenföretagare i större utsträckning än anställda som får den förväntade inkomsten.
– Men de som har en högre inkomst än vad man kan förvänta sig utifrån deras egenskaper blir också egenföretagare i större utsträckning än vad anställda som har en inkomst i nivå med den förväntade, säger Pernilla Andersson.
Inkomstskillnader mellan infödda och invandrare som är egenföretagare undersöks i en annan av uppsatserna. Egenföretagare som är födda i icke-västliga länder har betydlig lägre inkomster från egenföretagande än vad infödda egenföretagare har.
– En möjlig förklaring är att invandrarföretagare accepterar lägre inkomster än vad infödda gör. Detta kan i sin tur bero på att alternativet till egenföretagande för invandrare oftare är arbetslöshet medan alternativet för infödda oftare är att vara anställd, säger Pernilla Andersson.
Skillnaden mellan infödda och invandrare som är egenföretagare är också väsentligt större än motsvarande skillnad bland anställda.
Det är inte bara viktigt att nya företag startas utan det är också viktigt att de nya företagen överlever. Faktorer som påverkar sannolikheten att lämna egenföretagande undersöks i en av uppsatserna. Omkring en tredjedel av dem som startade ett företag 1999 lämnade egenföretagande under det första året.
– Det finns stora skillnader mellan olika grupper beträffande vad som händer när man lämnat egenföretagande. Bland icke-västliga invandrare är det till exempel vanligare att lämna egenföretagande för arbetslöshet än vad det är bland infödda, säger Pernilla Andersson.
Avhandlingen innehåller också en uppsats om skillnader i välbefinnande mellan egenföretagare och anställda.
Avhandlingens titel: Four Essays on Self-Employment
Ytterligare information
Pernilla Andersson nås på tfn 070- 742 15 05, 08-16 34 47, e-post Pernilla.Andersson@sofi.su.se
För bild, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se
