Så kan vägars miljöintrång värderas
Intrång i miljön är svåra att värdera i pengar. De vägs därför inte in monetärt när kostnader respektive nyttor av nya vägar beräknas. Nu presenterar nationalekonomen Pernilla Ivehammar två tänkbara modeller för att beräkna kostnaderna för miljöintrång.
Ett viktigt beslutsunderlag för väginvesteringar är en samhällsekonomisk cost-benefit-analys, där alla kostnader och nyttor av den planerade vägen ska inkluderas och uttryckas i pengar. I dessa analyser saknas dock en värdering av kostnaden för det intrång som vägen kommer att göra i den existerande miljön.
I de miljökonsekvensbeskrivningar som krävs vid bl.a. vägbyggen beskrivs den tänkta vägens effekter på såväl den omgivande miljön, som människor, djur, växtlighet, luft och vatten. Dessa beskrivningar värderar dock inte miljöintrången i ekonomiska termer.
Pernilla Ivehammar, nationalekonom vid Linköpings universitet, föreslår i sin avhandling två metoder för att kostnadsberäkna miljöintrång i samband med vägbyggen. Den första metoden går ut på att identifiera ett antal typfall, där kostnaderna för intrånget av redan byggda vägar uppskattas. Utifrån detta utformas en beräkningsmodell som kan användas för nybyggen. Ett typfall som Pernilla Ivehammar har studerat är när en väg utgör en barriär mellan ett bostadsområde och ett vattendrag.
Den andra metoden är en kombinerad resvane- och opinionsundersökning med ett urval av de människor som på något sätt berörs av vägen. De får svara på frågor om resmönster, var deras bostad finns, mm. samt om de vill ha vägen eller inte. Intrånget kan sedan uttryckas i sparad restid, vilket i sin tur kan översättas till reda pengar.
– Den här metoden fungerar bättre om många människor, inte bara i närområdet, berörs på olika sätt av den tänkta vägen, säger Pernilla Ivehammar.
Båda metoderna behöver dock utvecklas betydligt för att kunna användas i praktiken.
Fotnot: Pernilla Ivehammar lyfter fram ett klassiskt exempel på när en cost-benefit-analys slog fel. Den planerade Vallaleden i Linköping, genom ett populärt rekreationsområde, skulle enligt cost-benefit-analysen bli samhällsekonomiskt mycket lönsam: nyttan av den beräknades till 20 miljoner kronor per år mot endast 2 miljoner i kostnader. Det var framförallt den sparade restiden som bidrog till den stora nyttan. Trots detta sade en stor majoritet av linköpingsborna nej till trafikleden i en lokal folkomröstning 1989. För dem vägde det intrång som vägen skulle komma att göra tyngre än den restid de skulle spara.
Kontaktinformation
Pernilla Ivehammar disputerade den 27 oktober. Hon nås på telefon 013-281559, 0709-350267 eller e-post: periv@eki.liu.se
