Ett reflexivt syskonskap – En studie om att växa upp med fostersyskon
Avhandlingen uppmärksammar familjehemsföräldrarnas egna barns upplevelser. De berättar om sina relationer till fostersyskon och föräldrar, om sorg, glädje, ilska, oro, värderingar, ansvar, vänskap och att reflektera över andras situation.
Studien bygger på ett empiriskt material insamlat med hjälp av fokusgrupper, diskussionsgrupper, en enkät och individuella intervjuer. Deltagarna i studien är i olika åldrar. Den yngsta är fyra och de äldsta över 30 år.
Att växa upp i familjehem innebär både möjligheter och begränsningar och de unga delar med sig av vitt skilda upplevelser. Genom sin relation till ett barn som har farit illa har de fått kännedom om missförhållanden som barn i allmän inte får ta del av. De har tillägnat sig kunskap som bidragit till att de reflekterar över andra människors situation i högre grad än vad de gjorde tidigare. Förståelsen för och hänsynstagandet till fostersyskonens behov framträder som en väsentlig del av den vedertagna handlingsrepertoaren för många av de unga medan andra betonar att deras familj är som vilken familj som helst och beskriver fostersyskonen som vanliga syskon.
Centralt för analysen är de ungas upplevelser av sin delaktighet i relationsskapandet, d.v.s. på vilka sätt de är inblandade i och medskapare i livet i familjen och familjekulturen. Avhandlingen visar hur många av de unga som engagerar sig i sina fostersyskons välbefinnande. De oroar sig och känner in sina fostersyskons situation och behov. En del av de unga tar på sig ett eget ansvar för sina fostersyskon både i hemmet och på arenor där föräldrarna inte är med eller har tillträde, såsom i skolan och bland vänner. De ungas beskrivningar är könsspecifika. Flickorna/kvinnorna beskriver i högre grad en orientering mot hemmet och relationsskapandet medan de individuella projekten är mer framträdande i pojkarna/männens beskrivningar.
För en del påverkas relationerna i familjen radikalt av socialtjänstens beslut att placera ett barn i familjen. Några av de unga bär idag på känslor av förlust och vissa är kritiska till sina erfarenheter. Somliga upplever att de har fått mindre tid och uppmärksamhet av sina föräldrar sedan familjen blev familjehem. Det stora flertalet av de unga beskriver dock sina upplevelser i neutrala eller positiva termer. Några anser att familjemedlemmarna har kommit närmare varandra tack vare att de har vuxit upp med fostersyskon.
Flera av de unga förmedlar att reflektionen kring hur de ska tänka och handla är en ständigt pågående process i vilken de engagerar sig på fullaste allvar. Resultaten av hur de unga agerar skiftar men inga tillvägagångssätt, hur de än ser ut, sker per automatik. Att växa upp med fostersyskon innebär att delta i familjelivet, ge och få omsorg och ständigt reflektera över uttalade eller outtalade moraliska värden – ett reflexivt syskonskap.
Avhandlingens titel:
Ett reflexivt syskonskap – En studie om att växa upp tillsammans med fostersyskon.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 1 december 2006, kl. 9.15, Hörsal Sappören,
Pilgatan 19A, Göteborg. Avhandlingen kan beställas hos Ingegerd.franzon@socwork.gu.se
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Monica Nordenfors
0322-51364 (bost.), 070-3380106 (arb.)
e-post:monica.nordenfors@telia.com
