Förbättrade DNA-analyser ger säkrare brottsutredning
Då mängden DNA inte räcker till för en vanlig DNA-analys kan man i stället använda sig av mitokondrie-DNA. För en sådan analys krävs nämligen mindre än en enda cell. Martina Nilsson har utvecklat nya metoder för hur man snabbt och säkert kan ta fram DNA-bevis inom brottsutredningen, främst med hjälp av just mitokondrie-DNA. Hon försvarar sin avhandling vid Uppsala universitet den 23 februari.
Vid en vanlig DNA-analys i samband med en brottsutredning analyserar man mellan tio och sexton olika markörer som finns i cellkärnans DNA. Om DNA från ett bevismaterial matchar DNA från en misstänkt person resulterar det ofta i ett mycket starkt bevisvärde. I vissa fall räcker dock inte mängden DNA till för den här typen av rutinanalys, och det är då den betydligt känsligare analysen av mitokondrie-DNA (mtDNA) kommer in i bilden. Mitokondrierna finns i cytoplasman runt cellens kärna och är cirka tusen till antalet – jämfört med cellkärnans DNA, som bara finns i två kopior. Därför kan en mtDNA-analys göras även på en del av en cell.
– Med tanke på att vi dagligen tappar tusentals celler genom bland annat hud, hår och saliv kan man förstå att det är näst intill omöjligt att inte lämna några DNA-spår efter sig till exempel på en brottsplats, säger Martina Nilsson.
I avhandlingen, som består av fem olika studier, har hon använt sig av de tekniker som redan finns för att ta fram snabbare och mer exakta analysmetoder. I utvecklingen och utvärderingen av metoderna har hon använt DNA från flera riktiga, avslutade brottsfall.
– För att bättre förstå hur många DNA-kopior olika typer av material innehåller har jag bestämt mängden av DNA i de typer av bevismaterial som ofta används, som hår, smycken och fingeravtryck, berättar hon.
Tidsperspektivet är viktigt vid brottsutredningar, och med hjälp av ett förtest har Martina Nilsson lyckats förkorta tiden för mtDNA-analyser avsevärt. Hon visar också hur man, genom att analysera en större del av mitokondriens DNA än vanligt kan få fram säkrare resultat. Slutligen har hon tagit fram en metod för att skilja blandningar av olika personers mtDNA från varandra.
– Det kan vara väldigt värdefullt om flera personer har kommit i kontakt med samma bevismaterial, till exempel en rånarluva, förklarar hon.
Bildtext till bifogad bild: Rotdelen av ett ryckt hårstrå, där kärn-DNA i cellerna syns som blå prickar. En vanlig DNA-analys görs med hjälp av kärn-DNA, men för att göra en mtDNA-analys kan man även använda tappade hårstrån som inte innehåller något kärn-DNA.
Fler bilder finns att få via Johanna Blomqvist (johanna.blomqvist@uadm.uu.se).
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Martina Nilsson, 018-471 48 01, 070-171 52 81, e-post: martina.nilsson@genpat.uu.se
