Den goda döden i hemmet inte alltid så god
Att dö i hemmet, omgiven av sina nära och kära, det är ofta så den ideala döden beskrivs. Men om detta ideal ska förverkligas ställs stora krav såväl på sjukvårdpersonal som på den döende och dennes anhöriga. Krav som är svåra att leva upp till, visar forskaren och sjuksköterskan Mette Raunkiaer i en avhandling i socialt arbete från Lunds universitet.
De flesta obotligt sjuka dör på sjukhus även om det finns en ambition inom sjukvården att göra det möjligt för fler människor att dö i hemmet.
– En död i hemmet kan vara svår, både för den döende och för dennes anhöriga eftersom de måste anpassa vardagen till ett hälsotillstånd som hela tiden förändras, säger Mette Raunkiaer. Sjukdomen innebär att relationer och maktbalansen inom familjen förändras från dag till dag. En annan besvärlig omställning är att hemmet plötsligt förvandlas till en arbetsplats när sjuksköterskor från hemsjukvården vårdar, medicinerar eller bedriver samtalsterapi inom hemmets fyra väggar.
En av Mette Raunkiaers slutsatser är att sjuksköterskorna som vårdar döende i hemmet måste bli bättre rustade för att samtala med de döende och deras familjer. De har svårt att tala om döden när hela familjen är samlad. Helst för sjuksköterskan samtal i enrum antingen med den döende eller med de anhöriga. Dessutom hävdar Mette Raunkiaer att man har olika uppfattning om vad det innebär att ”tala om döden”. Sjuksköterskorna förknippar ”att tala om döden” med att den döende ska acceptera döden, en logik som kommer från kristeorin. Den döende och deras anhöriga vill ha mer konkreta samtal om allt från de efterlevandes ekonomi och barn som ska tas om hand, till vilka sånger som ska sjungas på begravningen.
Den döendes tillvaro i hemmet är ofta begränsad till sängen, med kaffekopp, vattenglas, tidningar och medicin inom räckhåll. Livet levs avskärmat från omvärlden vilket de anhöriga ibland kan uppleva som ett irritationsmoment, då det blir en symbol för sjukdom och passivitet.
Ett annat problem som Mette Raunkiaer har stött på är när den döende har fått tiden utmätt av en läkare.
– När det gäller cancerpatienter så har ofta läkaren talat om för dem hur lång tid de har kvar att leva, säger Mette Raunkiaer. När den verkliga tiden inte stämmer överens med de besked som de har fått så uppstår lätt en frustration; en frustration som bottnar i att den döende är redo eller inte redo att dö. Döden kommer antingen för snabbt eller för långsamt.
Avhandlingen ”Att vara döende i hemmet – vardagsliv och ideal” innehåller dels en fältstudie av obotligt sjuka, deras familjer och sjuksköterskor som vårdar patienter i hemmet, dels en analys av samhällets ideal om ”den goda döden”, så som den kommit till uttryck i danska socialpolitiska rapporter de senaste tjugo åren.
Kontaktinformation
Mette Raunkiaer bor och arbetar som sjuksköterska i Köpenhamn och nås på telefonnummer 0045-40419286 eller e-post m.raunkiaer@mail.dk
