Ljunganvirus dör inte av vanligt antivirusmedel
Under 1979-1992 dog 16 svenska elitorienterare i samband med hjärtmuskelinflammation. En teori kring ”orienterarsjukan” var att orienterarna kommit i kontakt med Ljunganviruset som har isolerats från sork. Jens-Ola Ekström vid Högskolan i Kalmar har undersökt hur Ljunganviruset skiljer sig från andra virus och har bland annat kommit fram till att viruset växer på ett helt annat sätt än liknande virus. Det kan bland annat spridas vid direktkontakt mellan en infekterad cell och oinfekterade celler, något som aldrig tidigare har observerats för den här typen av virus.
Det är känt att Ljunganvirus kan orsaka diabetes, hjärtmuskel-inflammation, inflammation i det centrala nervsystemet och fosterskador hos sork och mus. Utbrott av sjukdomssymptom ser ut att utlösas av höga stressnivåer, i alla fall bland gnagare. Det är fortfarande oklart om Ljunganviruset kan infektera människa. Men observationer som stödjer detta är att förhöjda mängder av antikroppar mot Ljunganvirus har hittats hos barn som insjuknat i diabetes typ 1, och för bara några veckor sedan rapporterades att Ljunganvirus har påvisats från fall av intrauterin fosterdöd.
– Om sjukdom på grund av Ljunganvirus bryter ut kan det ske lång tid efter smittotillfället, kanske efter flera år, säger Jens-Ola Ekström. Det är i alla fall vad man kan se hos gnagare, och det är ett mönster som stämmer bra med mina studier av viruset i cellkultur. Mycket små mängder virus i vävnaderna kan vara en förklaring till att viruset inte har kopplats till sjukdom i människa tidigare. Det saknas helt enkelt tillräckligt bra metoder för att kunna upptäcka Ljunganviruset.
Humant parechovirus är det virus som genetiskt är mest likt Ljunganvirus och de flesta människor blir infekterade av humant parechovirus inom de första två åren i livet. Det kan spridas inom sjukhusmiljöer, men viruset orsakar oftast bara lindriga magproblem eller förkylningssymptom.
– Ett anmärkningsvärt resultat är att Ljunganvirus inte effektivt avdödas av desinfektionsmedlet Virkon, säger Jens-Ola Ekström. Detta desinfektionsmedel används i många sammanhang för att inaktivera virus, bland annat inom sjukvården. Att Ljunganviruset motstår Virkon ger anledning att ifrågasätta medlets effektivitet mot humant parechovirus och kanske även mot andra virus.
Ljunganviruset tillhör picornavirusfamiljen. Andra och sedan tidigare välkända picornavirus är till exempel poliovirus, mul- och klövsjukevirus, det vanliga förkylningsviruset rhinovirus och hepatit A-virus. I de flesta fall är infektioner av picornavirus helt symptomfria, eller ger bara lätta magbesvär eller förkylningssymptom, men kan i undantagsfall ge upphov till allvarliga sjukdomar med ibland även dödlig utgång.
Avhandlingen heter ”Ljungan Virus Replication in Cell Culture”. Disputationen äger rum fredagen den 20 april kl 09.30, Hörsalen Norrgård, Smålandsgatan 26, Kalmar. Opponent är Professor Glyn Stanway, University of Essex, United Kingdom.
Kontaktinformation
Jens-Ola Ekström
tel: 0480-446778
mobil: 070-5280497
e-post: jens-ola.ekstrom@hik.se
