Längtan efter ett kill i magen- berg-och-dalbanan som maskin, ekonomiskt system och upplevelse
Att åka berg-och-dalbana är en egotripp av första rang. En adrenalinkick som tar åkaren på en resa och ändå bara tillbaka till utgångspunkten. Helena Csarmann på KTH har studerat hur en till synes betydelselös upplevelse kan utgöra grunden för en tekniskt avancerad och lönsam industri.
År 2007 finns det över 2 000 berg-och-dalbanor i världen. Nöjesparksindustrin världen över omsätter mer än 20 miljarder dollar varje år. Ständigt byggs nya, allt högre och snabbare berg-och-dalbanor. Genom intervjuer med konstruktörer, ägare och entusiaster som åker jorden runt i jakt på den stora upplevelsen, har Helena Csarmann studerat tre olika perspektiv av berg-och-dalbanan – konstruktionen, investeringarna och konsumtionen av upplevelsen.
– Tävlingsperspektivet präglar alla tre delarna – av kulturella eller ekonomiska skäl, eller bara för att G-krafter är roligt. Såväl ingenjörerna som nöjesarrangörerna och entusiasterna tävlar när de konstruerar, köper in eller åker berg-och-dalbana, säger Helena Csarmann, som torsdag 7 juni försvarar sin avhandling ”Berg-och-dalbanan – Jakten på den heliga G-kraften”.
Avhandlingen har två huvudsaliga mål. Att studera och förklara berg-och-dalbanor och deras industriella ekonomi är det ena. Det andra är att visa på de, ofta glömda, lättsinniga drivkrafter som ibland ligger bakom teknisk och ekonomisk utveckling – med berg-och-dalbanan och tävlingen som exempel. Helena Csarmanns ambition är att ge en fördjupad bild av industriell ekonomi – att en till synes betydelslös upplevelse kan utgöra grunden för en lönsam industri.
– Det går att tjäna pengar på nöjesattraktioner, och de är alltså enligt ekonomisk teori nyttiga. Samtidigt utgör slutprodukten i det här fallet inte en livsnödvändighet. Den bild av företag som frambringandes livsnödvändigheter stämmer alltså inte i exemplet med berg-och-dalbanan, säger hon.
Både slutprodukten och arbetet bakom denna uppfattas beroende på vem man frågar, som synnerligen allvarliga, menar hon. Att förstå allvaret bakom denna önskan och vilja att låta den sinnliga njutningen styra är ett av forskningens syften.
– Det finns en kalkylerbar del – den tekniska och ekonomiska, och en icke kalkylerbar del – den som handlar om en lyckad magkänsla, och skapas av rätt avvägda kurvor, backar och berg-och-dalbanans utformning och färgsättning, säger Helena Csarmann.
Berg-och-dalbanans historik är lång. Idén till en av de första banorna på Coney Island utanför New York i slutet av 1800-talet fick konstruktören från en turistattraktion i Pennsylvania – en järnväg som ursprungligen använts för transport av kol med hjälp av gravitationskraften.
Tävlingsmomentet mellan konstruktörer och ägare har drivit utvecklingen mot ständigt större, snabbare och mer påkostade banor. ”Kingda Ka” i Six Flags park i Jackson, New Jersey, som 2007 är den snabbaste (206 km/h) och högsta (139 meter) banan, kostade 25 miljoner dollar. Disneys ”Expedition Everest”, företagets största bana, var fyra gånger så dyr. Upplevelsen berg-och-dalbana är en stor investering som bygger på avancerad ingenjörskonst.
– Den pirrande känslan av förväntan som vi känner i kön, nervositeten när det äntligen är dags att ta plats i tåget, rycket när tåget rullar iväg och den sugande känsla som hastighetsförändringarna ger – det är resultatet av all ansträngning bakom en bana, säger Helena Csarmann.
Avhandlingens titel: Berg-och-dalbanan – Jakten på den heliga G-kraften
Tid: torsdag 7 juni, kl.10.00
Plats: Sal F3, Lindstedtsvägen 26, KTH Campus Valhallavägen, Stockholm
Kontaktinformation
Kontakt: Helena Csarmann, 073-9137828, helenacsarmann@indek.kth.se
