Distriktssköterskor på vårdcentral – läkarens förlängda arm
Kvinnliga distriktssköterskor på vårdcentral har svårt att hävda sin position i organisationen. De styrs mot medicinska kontroller och uppföljningar av vårdtagare medan deras kompetens för förebyggande och hälsofrämjande arbete är mindre framträdande. Det visar en avhandling från Högskolan Väst.
Nyblivna doktorn i vårdvetenskap, Ann-Charlott Lindström, blev inte förvånad över att hitta maktstrukturer inom primärvården, men hon hade inte förväntat sig att de skulle framträda så tydligt. I sin avhandling ”Något som inte längre är – Distriktssköterskors yrkesutövning på vårdcentral ur ett genusperspektiv”, har hon studerat innebörden av distriktssköterskors integrering med vårdcentralen.
Resultatet av Ann-Charlott Lindströms forskning visar att samarbetet med distriktsläkare, sjuksköterskor och annan personal har förändrat distriktssköterskornas yrkesstatus. Distriksköterskorna beskriver sig som doktorns förlängda arm. De låter sig styras av arbetsstrukturen på läkarmottagningarna. Många anser inte att tiden räcker till för pedagogiska och hälsofrämjande arbetsuppgifter, exempelvis sluta-röka-kurser, viktminskningsgrupper eller arbete för att stödja föräldrar i föräldrarollen.
Resultatet visar särskilt tydligt att arbetet inom barnhälsovården upprätthåller en genusordning. Traditionella könsroller och förväntningar om vad som anses som kvinnligt och manligt inverkar på distriktssköterskornas yrkesutövning. Det är tydligt att distriktssköterskorna i första hand förknippar vård och omsorg om barnen med kvinnligt ansvar medan männens frånvaro tas för given. Föräldraskap förknippas med en mamma-pappa-konstellation medan andra familjebildningar inte diskuteras.
När distriktssköterskorna har huvudrollen på barnavårdcentralen agerar de självständigt, medan samarbetet med läkare förändrar deras medverkan. Distriktssköterskorna blir åhörare och som assistenter till läkarna rättar de sig efter deras önskemål. Som del av teamet på vårdcentralen har distriktssköterskorna svårt att få gehör för sina frågor samtidigt som de upplever ett utanförskap gentemot övriga yrkesgrupper på vårdcentralen.
– Min tolkning är att det handlar om maktstrukturer som sitter i väggarna och att de manliga medicinska arbetsuppgifterna vunnit mark från distriktssköterskornas omvårdnadsuppgifter, säger Ann-Charlott Lindström. Det är en genusordning som kan leda till att befolkningen går miste om den kompetens som distriktssköterskor har.
För att komma till rätta med problemet tycker hon att utbildningsinnehållet i vårdutbildningarnas samtliga delkurser måste anknyta till ett genusperspektiv.
– Studenter måste medvetandegöras om problemen och diskutera dem, för det handlar om strukturer och förväntningar som är så ingrodda att vi inte ser dem, säger Ann-Charlott Lindström.
Avhandlingen ”Något som inte längre är – Distriktssköterskors yrkesutövning på vårdcentral ur ett genusperspektiv”, lades fram i vårdvetenskap den 13 juni vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ann-Charlott Lindström, tel: 0520 – 22 39 82, e-post:ann-charlott.lindstrom@hv.se
