Bistånd skapar skillnader och rasmotsättningar
Bistånd och utländska aktivister bidrar till att sprida och förstärka föreställningar om ras och etnicitet. I Brasilien har det på senare tid bildats en afrobrasiliansk rörelse samtidigt som universitet och offentlig sektor har börjat inkvotera svarta medborgare, trots att det finns en lång tradition av etnisk jämlikhet. Det visar en ny doktorsavhandling av Örjan Bartholdson vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet.
– Trots att Brasilien är det land i världen som tog emot flest slavar under slavepoken så har det inte tidigare förekommit någon institutionaliserad rasism, säger Örjan Bartholdson, som i sitt avhandlingsarbete själv arbetade som biståndsarbetare i Salvador, Brasilien. En starkt bidragande faktor till de förändringar som vi nu ser i Brasilien är det stora flödet av biståndsmedel och alla utländska aktivister som dras till landet.
Ledande forskare har varit starkt kritiska till att nordamerikanska sitftelser och biståndsgivare bidrar till att sprida de inhemska, amerikanska föreställningarna om ras och etnicitet. De menar att det ofta bidrar till att skapa starka gränser mellan människor baserade på hudfärg. Det är en tydlig utveckling i den riktiningen menar Örjan Bartholdsson som dock inte lägger all skuld på USA.
– Även biståndsgivare och aktivister från Europa och Sverige har en stor roll i detta. Och en förklaring till den här utvecklingen är att allt fler unga människor från västerlandet söker sig till organisationer i Syd och blir då ofta en del av transnationella nätverk. De här nätverken sprider bestämda föreställningar om ras och etnicitet, som påverkar de samhällen som omfattas av nätverken.
Den afrobrasilianska rörelsen anpassar dessutom ofta sina målsättningar och strategier för att kunna få bistånd. Konsekvensen av detta är bland annat att rörelsens medlemmar gradvis förändrar sin syn på ras och etnicitet och förstärker dem.
Allra mest påverkningsbara är organisationer som drivs av relativt välbärgade personer. Dessa är beroende av ekonomiskt stöd från flera håll för att kunna skapa långsiktig trygghet och vill därför inte riskera att utmana biståndsgivarnas krav och föreställningar.
Europeiska och svenska biståndsgivare tar sällan hänsyn till att biståndet sprider och skapar bestämda föreställningar och diskurser om bland annat ras, etnicitet och genus, som många gånger går i stick i stäv mot lokala föreställningar och sedvänjor.
Biståndsgivare och aktivister är ofta övertygade om att de bidrar med något positivt och bortser helt enkelt från att analysera ursprunget till de föreställningar som sprids via det egna engagemanget, påpekar Örjan Bartholdson.
Örjan Bartholdsson disputerade den 14 september 2007 på sin doktorsavhandling med titeln ”From Slaves to Princes: The roles of NGOs in the Construction of Race and Ethnicity in Salvador, Brazil”. Opponent var Dorothea Hilhorst från universitet Wageningen i Holland.
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Örjan Bartholdsson, Socialantropologiska Institutionen, Stockholms universitet, mobil 0708-34 57 24. Arbete: 08-. E-post: obartholdsson@comhem.se
För bild kontakta universitetets presstjänst:
Tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se
