Ny svensk teaterhistoria

Första bandet börjar med 3 000 år gamla hällristningar och slutar med Gustav III:s ödesdigra maskeradbal.
– Hällristningarna föreställer bland annat akrobater och personer som verkar ta danssteg förklarar Tomas Forser, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och huvudredaktör för teaterhistorien. Eftersom vi tolkar ordet ”teater” i mycket vid mening, har vi med så olika former som dansande figurer i hällristningar, dockteater, mim, nycirkus, opera och mycket annat.

Andra bandet behandlar 1800-talet, främst musikteater som opera och balett, och tredje bandet, som är det mest omfattande, behandlar 1900-talet då radio- och tv-teater blev de teaterformer som nådde allra flest människor.
– Vi har inte velat göra en katalog över teaterhistorien utan har istället försökt skriva kring olika teman eller frågor. I varje band finns ett trettiotal uppsättningar som beskrivs mer utförligt. Vi har också försökt sätta in teatern i sitt sammanhang i samhället, med exempelvis kröningar och tornerspel som var ett slags föreställningar som uttryckte makt och överlägsenhet.

Första kapitlet, det om hällristningarna, är skrivet av en isländsk arkeolog. Övriga kapitel är författade av forskare från hela Sverige.
– Vi har varit noga med att göra skildringen bred även geografiskt så att inte bara finkulturen i storstäderna finns med, förklarar Tomas Forser. Det har också varit viktigt att göra en historia som, samtidigt som den bygger på vetenskaplig forskning, också är så populärt skriven att vem som helst som är intresserad kan läsa den. Teaterhistorien ska ha något att ge alla, både den med specialkunskaper och den som bara tycker att teater är väldigt roligt.

Ny svensk teaterhistoria är utgiven på Gidlunds förlag och projektet är finansierat av Vetenskapsrådet.

Kontaktinformation
Tomas Forser:
031-786 45 64
Tomas.Forser@lit.gu.se