Sverige ville stoppa utvandringen

Efter unionsupplösningen med Norge 1905 sågs utvandringen som ett allvarligt nationellt problem. En stor del av Sveriges politiska och ekonomiska elit gick därför samman för att finna en lösning. Sveriges genom tiderna största statliga utredning sjösattes, Emigrationsutredningen.

– För att göra utvandringen till en angelägenhet för hela svenska folket skapades Nationalföreningen mot emigrationen, förklarar historikern Anna Lindkvist, avhandlingens författare. Adrian Molin, en ung och aggressiv nationalist från västkusten, blev
föreningens ledare.

Föreningen riktade framförallt in sig på att göra unga svenska män lojala mot hemlandet. I enighet med metoder prövade på tysk mark byggde föreningen upp arbetsförmedlingar och jordförmedlingar på regional nivå, och började också arbeta praktiskt med att anlägga småjordbrukarsamhällen från Skåne i söder till Västerbotten i norr.

Snart var Nationalföreningen landets största privata intressent inom den så kallade egnahemsrörelsen och skulle så förbli fram till 1920, då föreningen och dess ledare förlorade statens stöd på grund av ekonomiska och politiska oegentligheter.

– Åren mellan 1907 och 1938 anlade Nationalföreningen mot emigrationen över 200 bostadsområden med hem för omkring 30 000 personer, berättar Anna Lindkvist. I min avhandling kan man följa några av dessa kolonier och den organisation och de ideal som låg bakom dem.

Fredagen den 26 oktober försvarar Anna Lindkvist, Institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Jorden åt folket – Nationalföreningen mot emigrationen 1907-1925.

Disputationen äger rum kl 10.15 i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Torbjörn Nilsson, Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna
Anna Lindkvist, tfn: 070-67 110 52, 090-171819,
anna.lindkvist@histstud.umu.se