Få arter i norr – en konsekvens av klimatförändringar
Stora klimatförändringar för tusentals och miljontals år sedan kan vara en viktig förklaring till att det finns så få arter på våra nordliga breddgrader. Det visar Roland Jansson, Umeå universitet, i tidskriften Ecology Letters.
Redan tidiga naturforskare som Alexander von Humboldt och Charles Darwin var medvetna om att det fanns många fler arter i tropiska områden vid ekvatorn än områden närmare polerna. Orsaken till detta är fortfarande omdiskuterad och har kallats ett av biologins största mysterier. Den förhärskande uppfattningen har varit att den högre produktiviteten och det varmare klimatet gör att det finns mer tillgång till näring och energi som kan delas mellan fler arter i tropikerna, men denna förklaring är omstridd.
Gåtan om varför det finns flest arter nära ekvatorn har nu kommit ett steg närmare sin lösning. I en ny studie visar Roland Jansson, Umeå universitet, tillsammans med kollegan Jonathan Davies i Kalifornien att den höga artrikedomen av växter nära ekvatorn kan förklaras med att fler arter kunnat ansamlas i tropikerna tack vare att man haft ett stabilare klimat. Längre norr- och söderut har allt större klimatförändringar, som återkommer med mellanrum om tusentals till hundratusentals år, gjort det svårare för nya arter att bildas. Risken att arterna dör ut har också ökat risken eftersom deras livsmiljö förflyttas. Ju större klimatförändringarna är, desto större är risken att såväl arter som grupper av individer på väg att bilda nya arter dör ut. Klimatförändringarna beror ytterst på variationer i jordens omloppsbana runt solen, och har orsakat de återkommande istiderna på norra halvklotet under de senaste årmiljonerna. I modern tid tillkommer klimatförändringar till följd av människans utsläpp av växthusgaser.
– Prognoser visar att områdena vid polerna kommer att värmas upp mer än de vid ekvatorn, vilket skulle göra arter vid våra områden mer utsatta. Samtidigt kan en temperaturökning på några grader vid ekvatorn leda till att många arter som är unika för dessa områden dör ut, säger Roland Jansson.
De nya rönen har blivit möjliga tack vare att man med DNA-teknik har kunnat kartlägga hur olika arter är släkt med varandra och på så vis klarlägga vilka grenar på släktträdet som producerat flest arter, tillsammans med datorsimuleringar av hur jordens klimat har varierat. Det nya med den aktuella studien är att man kopplat ihop dessa landvinningar, och undersökt om klimatförändringar i det förgångna kan förklara var flest arter producerats.
Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften ”Ecology Letters”, och heter ”Global variation in diversification rates of flowering plants: energy vs. climate change”.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Roland Jansson, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 090-786 95 73, 070-368 66 05
E-post: roland.jansson@emg.umu.se
