Barns digitala berättande – datorn som barnkulturens berättarmaskin
Barn växer upp i ett visualiserat massmedialt samhälle.- Många pedagoger funderar över hur de ska kunna möta barns mediaintresse och kunna ge dem möjlighet att använda datorn i pedagogiska verksamheter. Och det utan att ge avkall på sina egna ambitioner att stödja barns fantasi och kreativitet, säger Anna Klerfelt.Den avhandling hon lägger fram 21 december visar hur datorn kan användas som verktyg för barns berättande.
Anna KlerfeltAnna Klerfelts avhandling ”Barns multimediala berättande. En länk mellan mediakultur och pedagogisk praktik” bygger på studier av hur datorn kan användas i förskola, förskoleklass, fritidshem och skola för att skapa berättelser.
Valet av avhandlingsämne har styrts av att hon under många år arbetat med barns berättande, både som pedagog och som biträdande forskare.
Mer eller mindre motståndare
– Datorns intåg i pedagogiska verksamheter har inte varit okomplicerat. Många pedagoger har varit mer eller mindre motståndare till att använda dator för skapande, säger Anna Klerfelt. Hennes studier visar hur pedagoger kan möta barns mediaintresse och använda datorn som ett verktyg för barns berättande.
Anna Klerfelt har under två års tid studerat 17 grupper av barn i åldrarna 3-9 år och 40 pedagoger, på förskola, fritidshem och i de tidiga årskurserna i grundskolan.
Komplext samtal
Pedagogerna använder olika strategier för att ge barnen möjligheter att använda sina erfarenheter från media. Platsen vid datorn visar sig vara en plats för en intensiv interaktion mellan pedagog och barn. Pedagogerna använder ord, men även olika former av gester när de samtalar med barnen vid datorn.
Anna Klerfelt visar att resultatet blir ett komplext samtal som erbjuder barnen möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga. Barnen lär också av varandra både när det gäller att hitta på berättelser, rita och lägga till ljud, bildspel och animationer.
Motstridiga budskap
I barnens datorproducerade berättelser förenas lek, spel, drama och berättande, skapat genom datorns möjlighet till en produkt som går att manipulera; att leka med. I sina berättelser berättar barnen om sina liv. De skämtar, använder dubbeltydigheter och metaforer. Berättelserna fungerar som länkar mellan mediakultur och pedagogisk praktik.
Men det är inte alla barn som har någon vuxen att dela sina mediaerfarenheter med.
Pedagogen närvarande
– Barn kan lätt bli översköljda av motstridiga budskap från media. Då är det viktigt att barnen inte lämnas ensamma med sina funderingar, utan att barnen har någon att tala med. De behöver stöd för att själva bli aktiva och skapande i mediavärlden, säger Anna Klerfelt som trycker på vikten av pedagogens närvaro vid datorn.
– Det är viktigt att avlägsna fördomen att den vuxna interaktionen inte behövs vid datorn, säger hon.
Barnkonventionen
Anna Klerfelt tar avstamp i FN:s Barnkonvention artikel 13 när hon argumenterar för barns rätt att delta och utöva inflytande i vårt visualiserade och massmediala samhälle. Artikeln stipulerar att barn har rätt att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
Vuxnas tillgång ifrågasätts inte
– Att vuxna i vårt samhälle har tillgång till verktyg ifrågasätts inte, däremot att barn, och då i synnerhet små barn, får denna rättighet är ingen självklarhet. Frågan är om inte datorns inträde i verksamheten kan ifrågasätta sådana inställningar och därmed utmana förhärskande maktstrukturer, skriver Anna Klerfelt.
Anna Klerfelt lägger fram avhandlingen vid Institutionen för pedagogik och didaktik. Hon försvarar den fredag den 21 december kl 13.15 i Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Torsten Arpi, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 21 61
0768-581187
torsten.arpi@ped.gu.se
