Ny metod mäter hur sandstränder kan skadas av stormar och översvämningar
Allt oftare drabbas svenska kuster av erosion och kraftiga översvämningar, s k överspolning. Idag saknas redskap för att ta reda på hur utsatta kuststräckor med sandstränder är för överspolning och vilka konsekvenserna kan bli.
Nu har forskare vid Lunds Tekniska Högskola utvecklat ett sådant analysverktyg. Med redskapet kan t ex kommuner, som behöver planera skydd för utsatta kuststräckor eller boenden i attraktiva strandnära områden, få veta vilka följderna kan bli för ett visst område, både idag och i framtiden.
När både vågor och vattennivåerna är höga kan översvämningar bli extra kraftiga och skadliga. Denna typ av översvämningar kallas överspolning. I Sverige ligger landets södra och sydvästra kuststräckor i riskzonen att drabbas av överspolning, framförallt sandstränderna i Skåne, Halland, Öland och Gotland. Såväl erosion som överspolningar är en naturlig process, men inträffar allt oftare till följd av att vattennivåerna höjs och stormarna blir fler. Det finns risk för att de blir ännu vanligare i framtiden.
– Överspolning leder till att stora mängder vatten och även sand och grus vid oväder plötsligt förs in mot land. Fenomenet kan orsaka omfattande skador, t ex leda till att hus sand- och vattenfylls eller att sand blockerar kustnära vägar, berättar Chantal Donnelly, doktorand i Teknisk vattenresurslära. Hon är precis klar med en avhandling om överspolning uppkommer och påverkar landskapet.
I sin avhandling har hon tillsammans med sin handledare Magnus Larson utvecklat tre modeller som på olika sätter beräknar konsekvenserna av överspolning. Genom att studera och göra en samlad bedömning av kustens topografi, bl a höjdskillnader mellan sanddynor och kusten sluttning, går det att få fram en god uppskattning om hur sårbart området är och vilka följderna kan bli.
Tidigare har forskare vid LTH bl a gjort analyser av 60 års mätningar vid det utsatta Falsterbonäset i södra Skåne. Deras resultat visar att högvattennivåerna, som varar från några timmar till kanske en dag, stigit åtta gånger snabbare än vad medelvattenytan gjort under motsvarande period. Enligt Hans Hanson, professor i Teknisk vattenresurslära som lett studien, har det faktum att medelvattenytan stigit fått en hel del uppmärksamhet i den allmänna debatten men inte de kraftiga fluktuationerna i högvattennivåerna.
– Den snabbt stigande högvattennivån är viktig att få med i den kommunala långtidsplaneringen eftersom den troligen kommer att ställa till med översvämningsproblem långt tidigare än den stigande medelvattenytan, poängterar Hans Hanson.
– Vi har observerat klimatförändringar i flera år. Om det är människan som är orsaken till förändringen eller om det är naturliga variationer tar vi inte ställning till. Det viktigast är att konstatera att det är förändringar på gång och fundera på vad man ska göra åt dem, tillägger Hans Hanson.
Chantal Donnelly försvarar sin avhandling fredagen den 29 februari kl 10.15.
Läs abstract och information om plats för disputationen här: http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1025285
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Chantal Donnelly, doktorand i Teknisk vattenresurslära, 046-222 31 02, 073-585 63 04, chantal.donnelly@tvrl.lth.se eller Magnus Larson, professor, Teknisk vattenresurslära, 046-222 87 29, Magnus.Larson@tvrl.lth.se eller Hans Hanson, professor, Teknisk vattenresurslära, 046-222 89 87, 0705-12 83 11, Hans.Hanson@tvrl.lth.se
