Rätt till mark ger människor tillgång till vatten
Staters markpolitik hindrar tillgången till rent vatten i Afrika. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet.- Om andelen människor med tillgång till vatten ska öka måste staterna säkra medborgarnas rätt till mark, säger Martin Sjöstedt, doktorand i statsvetenskap.
Mer än 1.1 miljarder människor lever idag utan tillgång till rent vatten. Trots stora internationella insatser är det långt kvar till FN:s mål att till 2015 ha halverat andelen människor utan tillgång till vatten. Generellt sett är problemet mest utbrett i Afrika, söder om Sahara, men där finns även länder som har lyckats jämförelsevis bra med sin vattenförsörjning.
– Trots en allmänt negativ utveckling finns det afrikanska länder som kommer att uppnå FN:s millenniemål, säger Martin Sjöstedt. Utmaningen är att förstå varför dessa länder lyckats bättre än andra.
Att rätten till mark är en viktig del av lösningen på vattenproblematiken är forskarna idag överens om. En debatt om hur ägande- eller besittningsrätter skall utformas pågår sedan länge.
– Men den viktigaste frågan inte är hur rättigheterna utformas utan snarare i vilken grad staten garanterar att medborgarnas rättigheter säkras, säger Martin Sjöstedt.
I en jämförande studie av tolv Afrikanska länders lagstiftning och policies har Martin Sjöstedt undersökt hur statens agerande i markfrågan påverkar människors vattentillgång. Slutsatsen är att det i många länder är staten som utgör det största hotet gentemot medborgarnas markrättigheter.
– För att stimulera medborgerliga investeringar, som ökar andelen människor med tillgång till vatten, måste staten etablera ett trovärdigt rykte och ge upp en del av sin beslutanderätt när det gäller markfrågor.
Ofta har länders framgångar eller misslyckanden i vattenfrågan förklarats med hur rika länderna är, hur mycket det regnar eller med ett lands tillgång till sjöar och vattendrag. Dessa förklaringar har dock visat sig vara bristfälliga. Fattiga länder har i vissa fall lyckats bättre än rika länder och trots stora tillgångar på vatten har flera länder inte lyckats öka andelen människor med tillgång till rent vatten.
– På senare år har forskningen därför riktat sin uppmärksamhet mot institutioner och förvaltningsstrukturer snarare än mot ny teknik och stora tekniska investeringar, säger Sjöstedt.
Dålig tillgång på vatten har kommit att beskrivas som ett resultat av brister i lagar och rutiner som reglerar användningen och distributionen av dricksvatten. I Sjöstedts avhandling är en särskild form av lagar och institutioner i fokus, de som reglerar ägande och nyttjande av mark.
– I många utvecklingsländer bor människor på mark som de inte har laglig rätt till. Detta innebär att de lever under ett ständigt hot om att bli vräkta och bortkörda.
Är man osäker på om man kan bo kvar i sin bostad imorgon finns det ingen större anledning att investera i fasta tillgångar som till exempel vattenledningar eller brunnar.
– Dessutom är både offentliga myndigheter och privata vattendistributörer ofta tveksamma till att bygga ut vattensystem till områden där människor bor illegalt, säger Martin Sjöstedt.
Avhandlingens titel: Thirsting For Credible Commitments. How Secure Land Tenure Affects Access to Drinking Water in sub-Saharan Africa
Tid och plats för disputation: Fredagen den 14 mars 2008, kl. 13,15, universitetets huvudbyggnad, sal 10, vasaparken, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Martin Sjöstedt, 031-145463 (bost.), 031-7865938 (arb.)
martin.sjostedt@pol.gu.se
