Barn som offer i maorisk litteratur
Barn får i konst och litteratur ofta ikläda sig rollen som offer, vars oskyldiga lidande ställs mot vuxenvärldens råhet och materialism. Påfallande vanligt är detta offermotiv i den maoriska litteraturen från 1980-talet. Ulrika Andersson konstaterar i sin avhandling att det finns ett genomgående tema i denna litteratur, där ett barns bråda död ofta blir startpunkten för byggandet av en ny och bättre värld.
Många minns säkert den uppmärksammade filmen Krigarens själ, i vilken bilden av den förstörda barndomen fyller en viktig funktion för skildringen av de svåra levnadsförhållanden som präglas av alkoholism och våld i Nya Zeelands fattigare förorter. Både i filmen och i romanförlagan, Once Were Warriors av Alan Duff, blir en våldtagen flickas självmord vändpunkten som motiverar de vuxna att återta sitt ansvar samt att återerövra den traditionella maoriska kulturen.
Detta mönster där ett barn framstår som särskilt utvalt att rädda sin familj eller by från upplösning och kaos, och där barnets död blir startpunkten för byggandet av en ny och bättre värld, förekommer i flera av de mest kända maoriska romanerna. Ulrika Andersson har i sin avhandling studerat offermotivet även i Keri Hulmes The Bone People, Patricia Graces Potiki samt i Witi Ihimaeras The Whale Rider för att försöka förstå varför idén om barnet som en frälsande kraft så ofta förutsätter att barnet reduceras till en ikon, vars död förverkligar snarare än avbryter dess öde.
Inom den barndomsforskning som ligger till grund för avhandlingens analyser har man visat hur barns underordnade ställning i samhället speglas i (och reproduceras av) sättet på vilket barn representeras i litteratur, konst och media. Barns maktlöshet framställs ofta som ett tilltalande drag, där deras bristande förmåga att förstå eller behärska vuxenvärlden romantiseras i en föreställning om barndomen som en sorgfri period som kännetecknas av naturlighet, oskuld och översinnlig intuition.
Avhandlingen visar att man i de maoriska romanerna kan se hur barnets funktion som symbol för dessa värden även innebär att barnet fråntas sin individualitet, integritet och eventuella makt. Barnens lidande skildras också i flera fall som en följd av en avsaknad av traditionella hierarkier och tydlig disciplin, och viljan att förbättra barns villkor sammanfaller då med en önskan att kontrollera barn och deras val. Trots att det finns en övertygelse om att barn är viktiga och värdefulla tillmäts inte deras känslor och åsikter samma betydelse som vuxnas. Barnens värde förläggs ofta snarare till en utopisk dröm om framtiden eller om en annorlunda verklighet – en dröm som skapats utifrån vuxnas – inte barns – villkor och behov.
Avhandlingens titel: The Sacrificial child in Maori Literature: Narratives of Redemption by Keri Hulme, Patricia Grace, Witi Ihimaera, and Alan Duff.
Disputationen äger rum lördagen den 26 april 2008 kl 14.15
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Ulrika Andersson, 031- 786 1786, 0705-19 36 09 ulrika.andersson@eng.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
