Lyssnarvänlig brytning med rätt rytm
Under cirka 30 år har det börjat växa fram en samstämd strategi för uttalsundervisning inom svenska för invandrare. Strategin bygger på att prioritera svenskans språkrytm framför många andra uttalsdrag. Bosse Thorén, som varit aktiv i denna utveckling, har i en ny doktorsavhandling i fonetik vid Stockholms universitet relaterat denna strategi till befintliga rön, och även undersökt den experimentellt.
I dagens läge med många vuxna andraspråksinlärare har vi blivit vana att höra utländsk brytning i många sammanhang, och man inser att det går att göra sig lätt förstådd utan att man talar som en infödd.
Det har diskuterats mycket om hur utländsk brytning uppfattas som mer eller mindre behaglig beroende på vilket modersmål som kan spåras i brytningen berättar Bosse Thorén vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. I den aktuella strategin, som studerats i hans avhandling, utgår man istället från att svenskan blir lyssnarvänlig om det finns en korrekt grundrytm, det vill säga att rätt ord betonas i satsen, att rätt stavelser betonas i orden och att rätt språkljud (vokal eller konsonant) förlängs i betonad stavelse. Ovanpå denna grundrytm kan sedan många extra uttalsfinesser byggas på, men de är av mer frivillig art.
– På svenska måste man kunna skilja på ”racket”–”raket”, ”filen”–”filén”, för att bli förstådd, även ”mata”–”matta”,” vila” –” villa”. Dessa kontraster handlar om ”tajming” på ett par olika nivåer. I ordparet ”ánden”–”ànden”, är betoning och längd identiska för båda orden, och skillnaden ligger i tonfall och stigningar, som är ganska olika mellan dialekter, och som inte ens finns i alla svenska dialekter. I sång är den senare kontrasten också neutraliserad, och den är inte högt prioriterad i den aktuella undervisningsstrategin, säger Bosse Thorén.
Förutom genomgång av kända rön kring svenskans rytm, redovisas i avhandlingen ett antal experiment, som bland annat visar att både vokal- och konsonantlängd krävs för att svenskans rytm ska bli rätt i teori och praktik.
– Man kan säga att vokal och konsonant turas om att vara långa i ordpar som ”vila”–”villa”. Eller så här: ”ALLLa beTOOOnade STAAAvelser MÅSSSte vara LÅNNNga”, säger Bosse Thorén.
Avhandlingens titel: The priority of temporal aspects in L2-Swedish prosody: Studies in perception and production
Kontaktinformation
Ytterligare information
Bosse Thorén, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, tfn 08-162667, mobil 073-8409908, e-post bosse.thoren@ling.su.se.
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
