Är E. L. Doctorow verkligen postmodernist, och vad betyder det egentligen?
E. L. Doctorow är mest känd som skaparen av romanen Ragtime (1975), en djärv blandning av fiktion och historia om New York City vid förra sekelskiftet. Det var en roman som postmodernister prisade för ifrågasättandet av ”Master Narratives” och som kritiker attackerade för att vara oetisk. Catharine Walker Bergström frågar i sin avhandling vad det betyder att vara etisk och om Doctorows romaner kan hjälpa oss definiera begreppet.
Det har ofta påståtts att moral och etik är relativiserade i det skeptiska postmoderna samhället. Men det beror på hur man förstår termen ”etik”. Begreppet har för det mesta förståtts som en kodex bestående av universella livsregler, som människan skapar för att skipa rättvisa.
Man kan emellertid också prata om den inbyggda, intuitiva etiken som gör att människan alltid i någon mån har känt ansvar för den Andre. Denna definition, framförd av den franske moralfilosofen Emmanuel Levinas, har inte utan kontrovers döpts till ”postmodern etik”.
I sin avhandling om berättandets etik i sju romaner av E. L. Doctorow ifrågasätter Catharine Walker Bergström den postmodernistiska klassificering dessa romaner har fått genom att undersöka de etiska frågor som författaren belyser i sina texter. Utgångspunkten för studien är således att undersöka hur Levinas etikbegrepp uttrycks i Doctorows romankonst. Avhandlingen följer utvecklingen av berättarrösten i hans mest kända romaner från Welcome to Hard Times (1960) till City of God (2000).
Avhandlingsförfattaren upptäcker här att Doctorow också vävt in i det etiska temat,som visar en plikt att återge Sanningen för den Andre, en mångfald av dolda referenser till så skilda filosofer som Ralph Waldo Emerson och psykoanalytikern C. G. Jung.
Senare under nittiotalet blir det tydligare att berättarna ansluter sig till en gnostisk livssyn, vilket det visar det sig att även Emerson och Jung gjorde. Medan berättarna i Doctorows två första romaner känner ambivalens gentemot sin förmåga att skriva något sanningsenligt, så litar de senare huvudfigurerna på sin intuition om både en förlorad ur-enighet och sin plikt gentemot den Andre, som var en del av den enigheten.
Enligt Walker Bergström försöker Doctorows romaner svara på de svåraste frågorna: Varför värdesätter vi sanning och rättvisa? Och varför anar vi det etiska Självet som kan döma vad sanning och rättvisa är?
Hennes forskning leder till slutsatsen att om postmodernism är skeptisk och dess författare har svårt för att uttrycka ett hopp om sanning, rättvisa eller Självet, så kan inte Doctorow klassificeras som postmodernist.
Men avhandlingen tar upp nyare tolkningar av postmodernistisk språkteori som även ger bevis för att det som gör språket tvetydigt är faktiskt det som kräver etik. Vi vidkänner kravet att tolka den Andre och är tvungna att göra etiska överväganden i den tolkningen. Doctorows berättare inger hopp genom att tro på sin intuition om Självets fria vilja och att meningen är att välja ansvar för den Andres berättelse, även om de är medvetna om att det är omöjligt att uppfylla den oändliga plikt som detta innebär.
Avhandlingens titel: Narrative Ethics and Intuition of the Infinite: E.L. Doctorow’s Gnostic Hope for the Postmodern Era. (Berättandets etik och intuition av det oändliga: E. L. Doctorows gnostiska hopp för det postmoderna samhället.)
Disputationen äger rum lördagen den 31 maj 2008 kl. 13.15.
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Catharine Walker Bergström,0521-171 76 (hem), 0705-45 55 73, catharine.bergstrom@hv.se
