Närstudie av rörelsehindrade elevers vardag visar vägen
Hur skolvardagen ser ut för grundskoleelever med rörelsehinder beror på summan av en rad faktorer där både barn och vuxna deltar. I en studie visar etnologen Göran Nygren hur det kan vara i skolan när man är rörelsehindrad. Han berör det sociala livet, kunskapsinhämtningen och faktorer som är avgörande för om eleven känner att han/hon tillhör gruppen.
– Den viktigaste slutsatsen är att om man ska nå någonstans kan man inte förändra en enda sak, man måste se komplexiteten i de faktorer som påverkar dessa elevers vardag. Komplexiteten är inte ett hinder utan en tillgång i arbetet med att skapa en optimal skolsituation för rörelsehindrade elever, säger Göran Nygren vid Uppsala universitet, som upplevt ett mycket stort intresse för rapporten.
Det unika med hans studie är att han studerat de sociala och kulturella processerna mycket nära och under en förhållandevis lång tid. Vad är det som händer runt dessa elever i skolan? Göran Nygren visar i sin studie hur det konkret går till när en rörelsehindrad elev inkluderas i, alternativt exkluderas ur, sin grupp. Han betonar att studien berör alla som kommer i kontakt med dessa elever, både barn, vuxna, tjänstemän och beslutsfattare på alla nivåer. Det finns i skolan ett starkt stöd för principen att alla ska få vara med, men också en osäkerhet hur den ska omvandlas i praktiken.
– Exkludering sker ofta omedvetet. Därför är det viktigt att alla kommunicerar tydligt, både i ord och i handling, att ”du hör hemma här”. Detta förutsätter att det finns inkluderande strategier och reflektion på alla nivåer inom organisationen, säger Göran Nygren.
Studien visar att skolorna strävade efter att organisera skolsituationen kring de rörelsehindrade eleverna med engagerade, kompetenta och erfarna lärare och assistenter. En viktig slutsats är att elevernas komplexa funktionsnedsättningar medför ökade krav på skolans tillämpning av elevperspektiv och individualisering samt på förmågan att vara flexibel. Studien visar att elevens rörelsehinder eller den fysiska tillgängligheten inte är den största utmaningen, utan elevens lärande där skräddarsydda pedagogiska lösningar kan behövas. Det är det område som skolpersonal och föräldrar uttryckte störst osäkerhet kring och där man önskar mer kunskap. Flera lärare efterlyste ett kontinuerligt organisatoriskt stöd i form av kompetensutveckling och mötesplatser för erfarenhetsutbyte.
Flera elever och före detta elever gav friluftsdagen en central betydelse.
– Då manifesterades det om eleven hörde hemma i klassen, skolan och i samhällsgemenskapen. Fick de vara med? Fick de kanske stanna hemma eller vara kvar i skolan i en mindre grupp?, säger Göran Nygren.
Fick de inte vara med var det inte bara en signal till dessa elever, utan även till deras kamrater: Det är acceptabelt att inte alla får vara med, att utestänga eller exkludera elever med funktionsnedsättningar.
Rapporten bygger på fältarbeten med observationer, samtal med elever, skolpersonal och föräldrar samt djupintervjuer med sex elever i årskurs 1-9 samt samtal och gruppintervju med ett 20-tal ungdomar och unga vuxna med rörelsehinder. Den ingår i ett nationellt projekt, ”särskild, särskiljd eller avskiljd”, om skolsituationen för elever med rörelsehinder, som presenterades i riksdagen den 22 oktober. Projektet är ett samarbete mellan Unga RBU-are, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Göran Nygren, tel: 018-471 72 80, 070-626 90 69, goran.nygren@etnologi.uu.se
