Arvet efter Tjernobyl – bostadstyp avgör stråldosens storlek
Människor som bor i betonghus utsätts för mer joniserande strålning än de som bor i trähus. Det visar en studie vid Göteborgs universitet, som jämfört stråldosen till personer i Göteborg, Mark och Gävle. Avhandlingen visar också att radioaktiva ämnen från Tjernobyl-olyckan och från 60-talets kärnvapentester fortfarande ruvar i svenska marker.
Varje dag utsätts vi människor för radioaktivitet i from av den naturliga bakgrundsstrålningen. Strålningen kommer från ämnen i marken, från kosmos och från radioaktivt kalium i vår egen kropp. Men hur mycket strålning vi utsätts för avgörs av var vi bor, och hur vi bor. Det visar en avhandling från Avdelningen för radiofysik vid Göteborgs universitet.
–På vissa platser påverkas människor fortfarande av cesium från Tjernobylolyckan och från 60-talets kärnvapentester. Personer som bor i betonghus med höga radonhalter, eller som genomgått medicinsk behandling, är dessutom exponerade för extra stråldoser, säger forskaren Sara Almgren.
Sara Almgren har i sin studie mätt stråldosen hos slumpmässigt utvalda personer och i deras bostäder på flera platser: i Göteborgs stadsmiljö, på landsbygden i Marks kommun och i Hille församling utanför Gävle. Studien visar att de som bor i Hille i genomsnitt utsätts för högre strålningsdoser än de som bor på västkusten.
–Det är en högre aktivitet i marken i Gävletrakten, som slår igenom även inomhus. Även nedfall från Tjernobyl-olyckan bidrar med 0,2 millisievert per år. Detta bidrag är dock mycket litet ur strålskyddssynpunkt, säger Sara Almgren.
Studien visar också att den mesta strålningen generellt sett når oss när vi är inomhus.
–Stråldosen kommer från byggnadsmaterialet. Min forskning visar att personer som bor i betonghus med radon erhåller högre stråldoser än de som bor i trähus. Eftersom vi i dag spenderar allt mer tid inomhus, blir vi också mer exponerade för strålning.
Nedfallet från de atmosfäriska kärnvapentester som utfördes i världen 1962-1966 och från Tjernobylolyckan 1986 spreds i huvudsak över Sverige via regnet. Hur mycket strålning som fortfarande strålar från nedfallet beror på hur djupt cesiumet trängt ned i marken: ju djupare ner det transporterats, desto lägre nivåer ovanför marken.
I Västsverige sker denna transport mycket långsamt , och den högsta aktiviteten befann sig i medel på ett djup av bara 5.4 centimeter.
Avhandlingen Studies on the gamma radiation environment in Sweden with special reference to 137Cs försvarades vid en disputation den 26 september. Handledare var docent Mats Isaksson.
Kontaktinformation
Kontakt:
Sara Almgren, Avdelningen för Radiofysik, Göteborgs universitet
031-342 40 10
0768-969816
sara.almgren@radfys.gu.se
